Dagens karriärsdrag

Alltså, att jag inte kan stava till ordet karriär utan att skriva kärriär gång efter gång är ett talande tecken. Det är, ett för mig, ganska ointressant fenomen. Klart att jag vill göra karriär, men det har i hela mitt liv varit sekundärt. Det viktigaste har hela tiden varit att ha ett roligt jobb som jag trivs med och lite bra kollegor. Det ena roliga jobbet efter det andra har trillat över mig och landat i mitt knä. Hux flux så har jag jobbat med att arrangera musikfestivaler, med möbelsömnad, som fritidsledare eller projektledare för ungdomar med "problem". Jobben har varit av olika karaktär, men oftast mycket givande och skoj liksom. Detta är den största orsaken till att det tog mig så lång tid att bestämma mig för att plugga journalistik.

Och så är det då dags att söka praktikplats. Jag tänker så här: Man kan vara strategisk, alltså välja en plats där det finns, åtminstone en minimal, chans att man kan få jobb på efteråt. Eller så kan man välja en plats där man lär sig en massa, utvecklas och stimuleras och gör något man brinner för.

Alternativ 1
Fonus söker praktikant till sin tidning Dökoll. Där åker man land och rike runt och pratar med sörjande och ibland med personal på Fonusfilialer i Skövde och Morgongåva. Man får också redigera knep och knåpsidan som bland annat innehåller ett "himla kul" korsord och insändarbilder. Tidningen kommer ut sex gånger om året. Tempot är som ett sorgarbete, det får ta tid. Stor chans för fast anställning efter praktikslut.

Alternativ 2
Radioprogrammet Syltan och Sånt. Här är det sändning varje dag. Sveriges Radios lilla kutterprogram har vunnit Prix Italia och Emmys och grammis och Nobelpris (njäa). På redaktionen arbetar Sonja. Hon är programledare och producent. Hon är även redigerare, ljudtekniker och intervjuare. Hon lägger upp programmet på webben och redigerar bilderna till samma web. Hon jobbar 16 timmar om dagen eftersom SR inte har råd att anställa någon mer. Liten chans att få fortsatt jobb efter praktik.

Vad skulle du ha valt?


(OBS! Alternativen är fiktiva)

Dagens band

Dagens band är så klart Coldplay. Jag säger så klart eftersom de är "all over the place" nu för tiden. Alla tidningar har recensioner av Globenspelningen, de flesta värda namnet här även livebilder ifrån spektaklet. Jag säger spektaklet för det här liknar ingenting. DN:s Nils Hansson tar i så han spricker "senaste plattan är bandets bästa". Halleluja.

Jag älskade Coldplay en gång i tiden. Det var kanske 8 år sedan. Då hade de precis släppt sin första platta och den var underbar. Min nyinförskaffade minidiscspelare gick varm, jag sjöng med på bussen och i tunnelbanan, "D'you know for you i bleed myself dry". Sen gick min betuttning över. Jag vet inte varför, kanske är det hela den här Gwyneth Paltrow-grejen.
Hur som helst så var de i stan den här veckan. Folk i klassen kan inte sluta prata om bandet. Va fan, de har ju haft en töntstämpel på sig hur länge som helst.. Att lyssna på Coldplay är ju lika ocoolt som att ha Eccoskor på sig, det har man bara när ingen ser på liksom. Men jag ska erkänna att det händer att jag sätter på en platta med dom. Jag köpte till och med den senaste i somras när Jakob och jag bilade i USA. Jag lyssnade på den en gång, sen var jag less. Den var så trist att jag inte ens orkade göra en kopia till Anna.

Men jag ska leta fram den nu. Om den inte ligger kvar i den amerikanska hyrbilen vill säga. Jag måste ta reda på vad Nils Hansson dillar om.

Fast mest ser jag fram emot Al Greens spelning i höst. Han är inte Ecco. Han är manolo blahnik.

Dagens löpsedel

Dagens löpsedel är den om den svenska folkkära artist som sitter häktad för misshandel av sin unga fru. För det första, ordet folkkär. Njäe, jag vet inte det. Tore Skogman var folkkär, den här snubben är på sin höjd igenkänd av den stora allmänheten. Få skulle kunna nynna på en låt av honom om det så handlade om liv och död.
Hur som helst. Jag vet inte vad som hände den där natten, jag var inte där. Det var inte du heller. Ej heller var Unni Drougge det... men det hindrar inte henne från att hänga ut honom (upp och ner i kulorna) på sin blogg och tala om för oss vilken skitstövel han är. Risken är stor att han är skyldig, men snälla, kan vi inte vänta med att döma honom tills vi vet mer? Unni, jag älskar ju dig, kan du inte tagga ner lite? Dina tidigare erfarenheter av hemska män, (jag respekterar och förstår ditt hat), har fått dig att se alla lindande i ett rött skynke. Det är synd.

Kom, vi väntar och ser vad som händer.

Dagens "nämen"

En av mina favoritförfattare, Jennifer Belle, är född och uppvuxen i New York. Det känns lite konstigt att kalla henne en favorit eftersom hon bara har skrivit tre böcker so far, men hon är så pass skön att hon har kvalat in på listan. De tre böckerna handlar uteslutande om livet på Manhattan - om hur det är att vara en ung kvinna där, om att vara nyskild, att vara nykär, om att stalka en stor regissör osv. Boken Höga Förväntningar (helt fel översatt titel) handlar om en ung tjej som för att klara sig ekonomiskt efter en skilsmässa, börjar jobba som fastighetsmäklare. Hon flyttar ut ur sin mans underbara lägenhet (som hon älskat mer än hon älskat sin make) och bosätter sig i ett enklare, billigare (!) område och mår skit. Mitt emot hennes lägenhet finns en restaurang som hon hänger på regelbundet. Stället heter The Olive Tree Café och beskrivs i ganska kärleksfullt nedsättande ord. Man vill helt enkelt dit och käka, ta en öl och kanske våga sig ner i källaren där elaka komiker kör på öppen scen.

Nu är jag i New York för första gången. Jag går runt och upptäcker staden, ser på den med nyfikna öppna ögon. Det finns inget jag måste se, ingen lista över saker jag måste göra. Men så i fredags, vi gav oss i väg tidigt på morgonen, promenerade vi söder ut på Manhattan. Slutmålet var Battery Park. Vi gick genom vackra parker, käkade frukost i gathörn och passerade SOHO och Tribeca. Vi fotade Flatiron och spanade på hundar, vi shoppade Al Greenplattor och njöt i solen. Och så helt plötsligt så ligger det bara där. The Olive Tree Café. Jag trodde inte ens att det fanns på riktigt, jag trodde att jag kommit till himlen.

Men det är på riktigt. Det finns.

Dagens känsla!

Dagens känsla är förvirring. Jag är förvirrad och det är jag inte ensam om. Att han är förvirrad också gör mig ännu mer förvirrad. Jag undrar om jag verkligen förtjänar den här situationen eller om livet är så här orättvist mot den som älskar så mycket.

Dagens känsla!

Sorg. Så mycket sorg att jag inte ens orkar förmedla den.

Dagens Pillis!

Jag har massor att berätta. Men ingen energi. Jag väger 52 kilo, börjar se ut som en räka. Kanske orkar jag berätta snart. Jag tror inte på uträkningen på bilden, men jag tackar Sefors för omtanken.

Dagens Jag har aldrig...

Jag har aldrig testat droger. Ej heller sett Bonde söker fru.
Säger det något om mig?

Dagens Lasse!

Dagens Lasse är Lasse Åberg. Hela Tv-laget kom till Oskarshamn och spelade fotboll när jag var liten. Det var en stor grej. På bilden, som publicerades på förstasidan i lokalblaskan, ses jag autografjaga. Autografen är sedan länge borta (så märkvärdigt var det ju inte när allt kom kring), men bilden finns kvar tack vare mormor som helt sonika gick upp på tidningen och fick en stor kopia.

Håll till godo!

Ps
Observera Ulf Elfving i bakgrunden

Dagens tant

Så sitter man här en lördagkväll. Både Jakob och jag är lediga för en gångs skull. I går intervjuade jag 82-åriga Inga-Lill för ett personporträtt. Damen är härlig. Nu försöker jag få ihop texten på ett sätt som lyfter fram hela hennes härliga personlighet.

Det spelar ingen roll vad folk säger, jag står på mig. Svenskarna kan inte göra bra TV-serier. Man misslyckas med Läckbergs böcker, gynekologer i Askim, Svenssonfolk i soffor osv osv osv. Danskarna kan, varför kan inte vi?

Tjip och god kväll

Dagens trams!

Vänta, detta inlägg har inget med Carl Lidbom att göra. Det är värre än så.

På mitt gym ser jag ofta tjejer som står i omklädningsrummet och bättrar på sminket innan de börjar träna. De har alltid de senaste Adidas/Puma/Nike-träningskläderna och rätt skor som får deras rumpor att se mindre ut. Detta är så klart riktigt tramsigt.
Trams.

Dagens radio!

Nytt för denna veckan är att du här på bloggen kan lyssna på Pilliradio. Slå dig ner i soffan, skruva upp ljudet och njut av mina väl valda låtar.

Dagens hus!

Dagens hus. I Irland, nästan i skarven mellan Limerick county och Cork county ligger Thomastown, Kilfinane. Här står ett hus, ett magnifikt hus, ritat av mig. Nu tänker ni säkert; va, Pillijano är väl inte arkitekt? Och det är jag ju inte så klart, men det hindrade mig inte från att försöka. Jag lånade en massa böcker om hus och arkitektur, och så köpte jag en massa snygga inredningstidningar från olika länder. Sen var det bara att börja rita. När jag var klar med mina idéer fick en irländsk arkitekt ta över och göra det ändringar som behövdes för att anpassa det till myndigheternas bestämmelser.

Huset har ett öppet kök, sammanlänkat med ett nedsänkt vardagsrum. Vidare, i anslutning till vardagsrummet, finns ett rum som jag nog såg framför mig som matsal. Där finns en vacker öppen spis och precis som alla andra rum så har det ett vackert trägolv. Rummet kommer dock att bli ett hobbyrum, en slags lekstuga för stora pojkar. Kanske kommer här rymmas en bar och ett biljardbord.

Bakom köket finns ett utility room, med tvättmaskin och andra utilitys och en toalett ej avsedd för gäster. Här finns även en ingång för skitiga ladugårdskläder.

Hallen är stor och har en storslagen trappa. Lite som på film. Direkt till vänster finns ett stort gästrum på kanske 20 kvadrat plus en toalett med dusch. Till höger i hallen finns en ingång till hobbyrummet.

Om man går upp för trappan kommer man till en stor avsats. Om man står uppe på "balkongen" har man fri sikt ner till ytterdörren. Vilket i sin tur betyder att hallen har dubbel takhöjd. På vänster sida när man kommer upp för trappan finns gästrum nummer två, som är en exakt kopia av gästrummet på nedre botten. Mitt emot gästrummet, på höger sida när man kommer upp för trappan ligger "the master bedroom". Rummet är större än gästrummen och har roliga vinklar i taket, och husets största badrum.

Rakt upp fram när man kommer upp för trappan finner man ett badrum med coola detaljer som ett bubbelbad och ett snyggt glashandfat. Hallen på övervåningen delar på sig vid badrummet och om man går till höger finner man ett tredje gästrum, minst lika stort som de andra. Åt andra hållet hittar man ett "pannrum" som ska bli en gåingarderob. Längst ut i korridoren finns ett kontor, inte så stort men med en fantastisk utsikt.

I anslutning till vardagsrummet, på baksidan av huset finns "the consevatory". Det rummet fanns inte med på mina ritningar, men jag måste erkänna att det är en perfekt förlängning på ett perfekt hus.

Det finaste med hela huset är dock dess placering. Utsikten är magisk. Här kommer lite bilder på huset. De tre första är tagna av världens bästa Anna Spets. Tack Anna!

Dagens anglofil!

Ok, jag erkänner, rakt upp och ner, inget att hymla om: jag är en anglofil. Jag älskar i stort sett allt som har med Storbritannien att göra, men givetvis även allt som har med mitt älskade Irland att göra. Jag älskar språket, uttrycken, kulturen, pubarna och gubbarna på pubarna. Jag har till exempel följt den brittiska tv-serien Emmerdale (Hem till gården för den svensktalande) så länge jag kan minnas. Jag har det senaste året även lagt till EastEnders på listan över bra tv. På favoritkanalen BBC Prime ser jag regelbundet engelska program som innehåller inredning, husletning, mordlösningar, nattsvart humor, drama och trassliga förhållanden. Jag väljer gärna brittisk musik, även om jag ska erkänna att Jakobs intresse för amerikansk musik har smittat av sig. Och inget kommer ju någonsin att överträffa Ryan Adams så klart.

Lite namedropping för att ni ska förstå vad jag pratar om:

Musik: Beatles, Bowie, Charlatans, Clash, U2, Rolling Stones, Sex Pistols, Stone Roses, Keane, Radiohead, Amy Winehouse, Queen, Oasis, Who, Blur, Pulp, Pink Floyd, Coldplay, The Cure, Suede, Madness. Jag vägrar at skriva The Smiths. Morrissey är tidernas mest överskattade bluff.

Tv och film: Butcher Boy, allt med Bill Nighy, The Office, Monty Python's Flying Circus, Gosford Park, Extras,Two Pints of Lager and a Packet of Crisps, Hemma värst, Coupling, Little Britain, Dr Who, Breaking the Waves, Life on Mars , the Van, the Snapper, Neil Jordan så klart, Forsytesagan, Kalla fötter, Fawlty Towers, Blackadder, Absolutely Fabulous. Och så alla dessa deckare så klart... ingen nämnd, ingen glömd.

Och just det. I går var Anna (också anglofil), Jakob S (jovars, en smula tror jag allt) och jag på bio och såg This is England. Se den bums!

Dagens dosa!

I går spelade Jakob med Danny and the Cappers på kulturfestivalen. Oj vad det svängde, oj var bra det var. Gårdagens dosa stod dock Hannu Kiviaho (från Apotekets kyssreklam ni vet) i ybercoola Fatboys för. Vid en fotografering efter deras spelning hade han hunnit få av sig sjömanskostymen, vilket inte hindrade honom nämnvärt. De röda cowboydosorna gör mig grön av avund.



Sjömanskostym? So very Håkan Hellström 2003.

Tjippo

Dagens halvdollar!

Den 11 september, ett mycket strategiskt valt datum, släpper både 50 Cent och Kanye West nya plattor. Nu hotar halvdollarn att aldrig mer ge ut en platta i eget namn om Kanyes skiva säljer bättre än hans. Jag kan knappt hålla mig... det hela är så spännande att jag nästan kissar på mig.

Dagens R.I.P!

Pinan, 1995-2007

Dagens match!

Dagens match utspelade sig på Söderstadion igår. Bajen mötte Malmö och vann i det som i dag refereras som "skandalmatchen" i medierna. Trots en massa stök så var det en trevlig tillställning eftersom brorssonen Anton och grabbarna grus kommit till storstan för att närvara. Anna var också med, vilket gjorde det ännu trevligare. Jakob jobbade som vanligt.