tisdag 20 april 2010
Dagens kontroll
Jo tack, det gick bra hos den nya barnmorskan i dag. Hon känns trygg och saklig och när jag gick därifrån kände jag mig alldeles lugn. Alla prover var bra utom järnvärdet, så nu ska jag fylla på med tabletter. Sillens lilla hjärta bultar på som det ska och han svarade på hennes dopplerpetande med att göra ett par kullerbyttor. En av mina funderingar inför i dag var den om kejsarsnitt. Nu har jag fått tid hos en specialistläkare som ska hjälpa mig i den här frågan. Att han både är förlossningsläkare med inriktning på kejsarsnitt OCH narkosläkare är perfekt. Då kommer jag få veta om det är möjligt att sätta bedövning i ryggen eller inte. Jag har hört flera versioner på det och egentligen borde jag inte lyssna alls för jag blir bara stressad. Nå ja, ska får jag veta mer av en expert.
Dagens grattis!
Dagens catfight
Alla vet att dansbandsmusiker egentligen är tuffa pojkar som lever rövare och har sig. Mjau!
måndag 19 april 2010
Dagens nyhet
Dagens fundering
Jag tror att det är mitt gravida tillstånd som gör att jag helt plötsligt har börjat tänka på mitt eget ursprung. På min mammas sida finns inga frågetecken. Jag är uppväxt i en mycket nära och kärleksfull relation med min mammas föräldrar, och minnet av både mormor och morfars mammor är fortfarande levande. En bonus är att jag varje gång jag träffar min bror Jörgen ser jag min morfar, han är så otroligt lik honom i både utseende och sätt. Som jag visat tidigare finns det även en massa bilder på den här sidan av släkten.
På min pappas sida ser det annorlunda ut. Min pappa hade en sorglig uppväxt. Han och hans fyra syskon blev utplacerade i takt med att deras mamma fick fem nya barn med sin nya man. Syskonen spreds för vinden och pappa spenderade lång tid på fosterhem innan han till slut kom till en familj där han var välkommen. På den tiden var det inte ovanligt att man tog sig an fosterbarn eftersom de var gratis arbetskraft på gården. Pappa fick jobba hårt men jag tror inte för den skull att hans uppväxt med familjen Nilsson var helt kärlekslös. "Farfar" David dog när jag var ett par år så honom kommer jag inte ihåg, men "farmor" Ingeborg var en liten rar tant som jag tyckte mycket om. I den här familjen fanns fastrar och farbröder och kusiner som jag absolut har sett som min riktiga familj, men samtidigt fanns inte de blodsband som de jag nu är nyfiken på.
Efter många år utan kontakt med sin riktiga familj fick min pappa reda på att hans biologiska storebror hamnat på en gård inte jättelångt ifrån den han själv fanns på. De har sedan hållit kontakt och när jag var liten tyckte jag att det var jättespännade eftersom de var så extremt lika varandra. Utöver farbror Stig, som tråkigt nog gick bort för ett par år sedan, så har jag aldrig träffat någon riktigt släkting till min pappa. Jag vet inte hur min farmor och farfar såg ut, om jag är lik någon av dem. Det finns vad jag vet inga bilder på dem och jag vet bara att min farmor hette Karin men vet inte vad farfar hette. Eftersom jag utseendemässigt är mycket lik min pappa så är jag nu jättenyfiken på allt det här. Vem kommer min egen son att likna? Tänk om det är sin morfars pappa och jag inte ens vet om det?
På min pappas sida ser det annorlunda ut. Min pappa hade en sorglig uppväxt. Han och hans fyra syskon blev utplacerade i takt med att deras mamma fick fem nya barn med sin nya man. Syskonen spreds för vinden och pappa spenderade lång tid på fosterhem innan han till slut kom till en familj där han var välkommen. På den tiden var det inte ovanligt att man tog sig an fosterbarn eftersom de var gratis arbetskraft på gården. Pappa fick jobba hårt men jag tror inte för den skull att hans uppväxt med familjen Nilsson var helt kärlekslös. "Farfar" David dog när jag var ett par år så honom kommer jag inte ihåg, men "farmor" Ingeborg var en liten rar tant som jag tyckte mycket om. I den här familjen fanns fastrar och farbröder och kusiner som jag absolut har sett som min riktiga familj, men samtidigt fanns inte de blodsband som de jag nu är nyfiken på.
Efter många år utan kontakt med sin riktiga familj fick min pappa reda på att hans biologiska storebror hamnat på en gård inte jättelångt ifrån den han själv fanns på. De har sedan hållit kontakt och när jag var liten tyckte jag att det var jättespännade eftersom de var så extremt lika varandra. Utöver farbror Stig, som tråkigt nog gick bort för ett par år sedan, så har jag aldrig träffat någon riktigt släkting till min pappa. Jag vet inte hur min farmor och farfar såg ut, om jag är lik någon av dem. Det finns vad jag vet inga bilder på dem och jag vet bara att min farmor hette Karin men vet inte vad farfar hette. Eftersom jag utseendemässigt är mycket lik min pappa så är jag nu jättenyfiken på allt det här. Vem kommer min egen son att likna? Tänk om det är sin morfars pappa och jag inte ens vet om det?
söndag 18 april 2010
Dagens palt
lördag 17 april 2010
Dagens tips (typ)

I går var Anna, Mats och jag på bio och såg Polanskis The ghost writer. Jag kan helt klart rekommendera den. Samtidigt får jag inte riktigt grepp om den, den har något som inte riktigt faller mig i smaken fullt ut. Alla har gett den riktigt bra betyg, Svenskans Jan Söderqvist gav den ta mig attans sex av sex tärningspluppar. Men riktigt så bra tycker jag inte att det är. Om jag kommer på vad som jag inte gillade med den så återkommer jag. Ber delvis om ursäkt för svammligt omdöme. Tjip.
Dagens Vill ha
Åh vad gärna jag skulle vilja ha den här. Fast den skulle så klart inte passa här hemma och så kommer den säkert att bli jättedyr. Men åh vad gärna jag skulle vilja ha den.
fredag 16 april 2010
Dagens meddelande
I dag har jag förresten löst ett mysterium. Sillen har ju levt rövare inne i magen ganska länge nu och jag börjar känna igen hans rutiner. Mest av allt tycker han om att sparka och slå kullerbyttor när jag går och lägger mig på kvällen. Det är riktigt mysigt för det känns som om han vill säga mig något. På semestern var hans sparkar så intensiva att jag för första gången kunde se en från utsidan. Magen stod liksom i åtta kanter och hade inte min moderkaka legat på utsidan hade man nog till och med sett ett fotavtryck.
Tillbaka till mysteriet. På semestern kände jag en ny lustig grej. Det är en lite kittlade rörelse, som om den lille gossen skickar morsemeddelande från insida. I dag kom jag på att han har hicka. Sillen hickar och jag blir alldeles lycklig när jag tänker på det.
Tillbaka till mysteriet. På semestern kände jag en ny lustig grej. Det är en lite kittlade rörelse, som om den lille gossen skickar morsemeddelande från insida. I dag kom jag på att han har hicka. Sillen hickar och jag blir alldeles lycklig när jag tänker på det.
Dagens fobi

Alltså, jag brukar inte prata om mina fobier eftersom jag tycker att det är lite pinsamt. Vuxna människor borde inte ha en massa löjliga hang-ups. Hur som helst så har jag ett par, och en av dom ska jag i alla fall berätta om i dag. Jag tror att det bara är J som vet om det här, men jag har navelfobi. Jag har aldrig hört någon annan nämna detta, jag vågar faktiskt inte googla för att se om det finns något som ens heter så - tänk bara vilken läskig information eller bilder jag skulle kunna hitta då.
Jag tänkte ofta på min navel när jag var liten. Jag tänkte att knuten liksom skulle kunna gå upp och att det är ju ingen rolig bild att ha i huvudet och nu är det lite läskigt att ens skriva det här känner jag. Jag minns att jag tänkte att naveln mycket väl skulle kunna vara vägen till en annan värld, en läskig sådan givetvis... lite som ett avsnitt av the twilight zone. Och så har jag alltid tyckt att det har gjort lite ont när man petar där inne. Inte för att jag gör det ofta, men man måste ju hålla rent så att man inte får en läskig infektion eller värre. På sistone har det kommit upp fler jobbiga tankar kring det här med navlar. Sillens navelstump, den där som ska trilla bort nästan bums och som har en konstig färg och luktar jätteilla. Hur ska jag klara av det? Kan jag blunda för hela den grejen och be J fixa det? Och kommer jag få en knappnavel nu när min mage växer så himla mycket? En riktigt stor utstående en som syns genom kläderna och som kommer att sticka mig i ögonen varje gång jag tittar ner på min mage? Oj vad läskigt.
torsdag 15 april 2010
Dagens hemkomst
Nu är vi hemma igen. Med allt vad det innebär. Vi har haft det så otroligt bra, så lugnt och skönt. Det här var första gången som jag var på en tvåveckors chartersemester, och jag kan se fördelarna. Tänk er att man efter en vecka inte behöver packa sina väskor när alla andra gör det, tänk er att ni inte känner den minsta stress över saker ni borde se och uppleva på semestern, tänk er att pulsen till slut börjar gå ner och det just precis då inte är dags att åka hem.
Saker jag kommer sakna: Solen och värmen den för med sig. Frukosten på balkongen varje morgon då jag faktiskt åt både smör och marmelad på det goda nybakade brödet, något som aldrig händer här hemma. Jag kommer att sakna att bara vara hela dagarna, att liksom ta den som den kommer, att inte planera varken måltider eller sysselsättning, att vila vila vila precis när kroppen säger att jag borde. Jag kommer att sakna utsikten från balkongen, att dra från gardinerna och ligga i sängen och se ut över himmel och hav. Mest av allt kommer jag att sakna Jakob. Att vara lediga tillsammans 24 timmar om dygnet, att vakna och somna tillsammans varje dag, äta tillsammans varje dag och bara vara tillsammans. Men mest av allt kommer jag att sakna att känna lukten av sol på hans vackra brunbrända hud.

måndag 12 april 2010
Dagens bad
Hallå där hemma. Av ingen anledning alls har jag varit dålig på att blogga... det bara är så. I förrgår besökte vi stranden som ligger 8 minuter väster ut. Den var skön och lite stenig och vi gick mest dit för att bada. I går gick vi (ok, tog en taxi) till den stooooora stranden som liggen åt andra hållet. Den är en del av den fantastiska öknen som finns här, där sanddynerna bildar en kilometerlång sandstrand som liksom trillar ner i havet. Afrika, det är som Afrika.
Nu ska vi gå dit igen. Good bye.


torsdag 8 april 2010
Dagens utsikt
Vårt hotell är jättefint och fräscht, säkert bara ett par år gammalt. När vi bokade fanns det inga rum med havsutsikt kvar men det struntade vi i eftersom det istället blev mycket prisvärt. Vi har trivts otroligt bra med vårt rum. Det ligger långt in på området där det är lugnt och skönt och utsikten över bergen har varit vilsam och vacker. Ett litet minus har varit att hela anläggningen är byggd i olika nivåer med många trappor och avsatser. Ett par kvällar har det varit mörkt och svårt att se vart man sätter fötterna när man ska tillbaka till sitt rum efter kvällsutflykten. Efter att vi pratat med personalen fick vi veta att de just nu har problem med elöverbelastning och att de i nuläget inte vet när det kan vara fixat. De tyckte nog själva att det var lite läskigt att jag med mina kryckor och gravida kropp skulle trilla omkring i trapporna i mörkret, så i dag fick vi erbjudandet att uppgradera oss (gratis) till ett närmare receptionen och det stora poolområdet. Vi tackade ja efter att ha tittat på det. Havsutsikten är nämligen magisk.

Gamla mysiga utsikten.
onsdag 7 april 2010
Dagens utflykt
Nu har vi varit här så pass länge att vi behövde en utflykt utanför vår semesterby. För att "variera oss" så att säga. Vi tog därför bussen till huvudstaden Las Palmas i morse, för shopping och sightseeing. När man åker buss och taxi på den här ön får man vara glad att man kommer fram i en bit. Det är rally genom rondellerna, alla 213 stycken, och den som blir åksjuk gör nog bäst i att stanna hemma. Vi klarade oss dock bra och drygt en timme efter start var vi framme. Las Palmas var egentligen som vilken storstad som helst - fast mindre. Bra shopping, en gamla stan och så säkert en massa annat som vi inte orkade ta del av. Vi fick mycket fina saker för pengarna, det känns i alla fall lite billigare, och tro det eller ej men vi köpte vår första lilla grej till Sillen.



På bussen i morse, glada och pigga.

Pi i Gamla stan, med kryckor, foträta skor och humör på topp. Det är förresten lite kallare i Las Palmas. En skön omväxling mot solen som värmer oss mest hela dagarna här nere i Meloneras.
söndag 4 april 2010
Dagens rapport från Meloneras
Vi vaknar till ännu en dag på Gran Canaria. Vi visste ingenting om ön när vi bokade biljetterna, inte mer än att här finns lagom mycket sol och värme. Slumpen fick oss att välja det lilla semestersamhället Meloneras, slumpen eller någon som vill oss väl. Det ligger längst ner på södra spetsen av ön, där klimatet och miljön är som finast. Det är en förlängning av Maspalomas, som i sin tur är en förlängning av det klassiska Playa del Ingles. Vi tog för övrigt en tur just till Playa del Ingles häromkvällen, och vi var inte imponerade, nej, Meloneras är stället man ska vara på. Allt är nytt och fräscht, restaurangerna lite finare och affärerna säljer riktiga saker, inte bara krimskrams som på de andra ställena. Vårt hotell är mycket fint, fyrstjärnigt, och vi lämnar området först fram på förkvällen och då för att äta. Innan dess ligger vi vid poolen, spelar spel, lyssnar på musik eller läser på balkongen. Och så sover vi faktiskt en hel del också... ibland mitt på dagen. Promenaden ner till vår by tar cirka 12 minuter och man kan välja mellan att gå strandpromenaden med allt vad det innebär, eller "innervägen" som har blivit vår melodi. Den är lite kortare och eftersom jag använder kryckorna nu så går vi inte mer än nödvändigt. I går tog vi taxi hem efter middagen och kvällsshoppingen och det kostade 22 kronor. Galet.

Solnedgång och vi sitter på parkett på caféet Café de Paris. En bit kvällstårta med färska jordgubbar och en massa kvällflanörer att spana på.

I går gick vi lite längre än tidigare kvällar, mest för att titta på de spektakulära sanddynorna. Vi kommer tillbaka en annan dag bestämmer vi, då i badkläder.

På strandpromenaden hittade vi givetvis en irländsk pub. Vi bestämde oss för att gå förbi, i alla fall den här gången.

Där bakom ser man Meloneras svar på Långe Jan. Den är ett klassisk riktlinje för förvirrade turister. Meloneras strandpromenad och restauranger åt ena hållet och så Maspalomas sanddynor och bad åt det andra.
torsdag 1 april 2010
Dagens datum
Jakob har trixat igång internet på rummet och med DN framför sig ropar han upphetsat från balkongen:
"Bröllopet är inställt. Daniel har kommit ut som bög!"
Jag lovar, jag har aldrig kommit upp ur sängen så fort någon gång. Mitt hjärta slog och jag kände en sorg för Victoria som inte kan beskrivas. När jag kom ut på balkongen hade Jakob ett mycket roat uttryck i ansiktet.
"April april"
(Mer om semestern snart, nu poolen)
"Bröllopet är inställt. Daniel har kommit ut som bög!"
Jag lovar, jag har aldrig kommit upp ur sängen så fort någon gång. Mitt hjärta slog och jag kände en sorg för Victoria som inte kan beskrivas. När jag kom ut på balkongen hade Jakob ett mycket roat uttryck i ansiktet.
"April april"
(Mer om semestern snart, nu poolen)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)