Dagens tamagotchi

Det är lite jobbigt att erkänna detta - men jag skyller på Steffo, en av mina kursare. Jag såg honom spela något slags spel när vi höll på med våra flashprojekt i dag. Han bjöd in mig att vara med och leka. Spelet heter Pet Society och är otroligt larvigt. Som tamagotchi för "vuxna". Man bygger sin egen lilla figur, min heter Pyret, och man får ett hus och lite möbler och så. Sen är det dags att börja samla pengar. Pengarna får man genom att göra saker, som att hälsa på vänner och dansa med dom, genom att kasta med bollar osv. Precis som med tamagotchin är det viktigt att man inte glömmer bort att mata, gosa och tvätta. Det får man också poäng och pengar för. Pengarna kan man sen använda för att köpa prylar. Man kan köpa mat, möbler, pryttlar och coola outfits mm.

I alla fall. När jag hade spelat ett tag gick jag in i en affär för att handla. Jag hade 1500 kronor att handla för. Där fanns möbler och inredning, elektronik och prylar. Jag kom på mig själv med att sukta efter en macBook till min lilla Pyret. Den kostade 1800 pengar. Flera hundra mer än jag hade, helst efter det att jag köpt en klänning och ett par dosor. Jag tänkte att om jag bara hade råd att köpa en dator till Pyret så skulle hon ha en chans att komma ut i världen, lära sig saker, skaffa vänner på facebook och chatta med vänner.

Det var då det slog mig. Det är jag som är Pyret, Jag har skapat en kopia av mig själv. Jag ÄR Pyret. Jag är instängd i min egen dator, där jag håller kontakt med mina vänner och längtar ut. Ut i verkligheten.

Jag köpte en radio.