Dagens lilla farbror

Jag vet egentligen inte vad jag hade förväntat mig av Sillen. Jag hade nog tänkt att han i början skulle vara som en oformlig liten klump som man var tvungen att vara försiktig med, lära allt och forma till en lite större pojke som sen skulle formas till en ännu större pojke, osv osv. Så fel jag hade. 17 dagar gammal är han så mycket människa att jag nästan storknar. Jag tittar på honom och ser en människa med en massa envishet och bus, gladhet och gråt, arghet och kel. Han talar till mig utan att kunna forma ett ord, han ser mig rakt i ögonen och berättar historier. Ofta ser jag på honom och skrattar åt hans miner, som när underläppen åker ut och han spelar ledsen. Det ser ut som om han har sett någon göra det på TV, Sue Ellen Ewing kanske, och så härmar han. Framförallt så tycker jag att han ser ut som en lite farbror, med sitt kala huvud och kloka ögon. Min lilla gubbe.