Dagens sorg

Det är snart två månader sedan Brita gick bort. När hon blev dålig var jag riktigt snurrig och mitt uppe i förberedelserna inför Sillens ankomst. Oron för min mormor var stor men jag kunde samtidigt skjuta den framför mig. När hon sedan dog blev jag helt knockad av sorg, samtidigt som jag försökte hitta balans snabbt igen för att inte äventyra bebisens välmående. Begravningen gjorde det hela verkligt, men sen åkte vi hem till Stockholm igen och då blev det återigen overkligt. Jag tror att det delvis var annorlunda för mamma och min bror Jörgen som var vana att träffa henne regelbundet in i det sista. För dom blev nog hennes bortgång påtaglig redan första dagen de inte skulle åka till henne, första dagen de skulle börja ordna med allt praktiskt. Själv satt jag här i Stockholm och var höggravid och stressad. Nu har det som sagt snart gått två månader och jag börjar landa i allt som hänt på sistone. Men hon är ständigt med mig i tankarna min lilla Brita. Jag glömmer hela tiden att hon inte är med oss längre, att jag inte bara kan plocka upp telefonen och ringa. Senast i går var det nära att jag köpte en stor påse Mariannegodis till henne på ÖB, för det var det bästa hon visste. Då gick mitt hjärta nästan sönder.

Calle och Brita på en sten i havet.