Dagens tankar

Det här med amning, det är lite av ett gissel. Ture är drygt tre månader och egentligen är det först nu som det börjar falla på plats. Jag önskar att någon hade berättat det för mig. Att det kunde vara så alltså.

Det var ganska jobbigt i början och jag var på väg att ge upp ibland. Ture tog både tutte och flaska så det hade inte varit någon stor grej kände jag då. Jag pratade med vänner och många hade valt bort amningen och tyckte att det funkade bra i alla fall... jag plockade liksom in bevis som skulle kunna få mig att ge upp utan att ge mig dåligt samvete. All heder åt dom som inte kunde/ville/orkade/vågade/hade tid - men, jag är glad att jag kämpade på. Efter ett tag blev det bättre, det slutade göra ont, han ville inte äta varannan timme, det blev mindre slabbigt och vi blev mer samspelta. Vi övade till och med på att amma offentligt i Spanien. No biggie. Nu är jag så tacksam för att jag inte gav upp, det var värt allt det jobbiga i början. Ture och jag är ett team liksom. Och Ture och hans pappa också så klart, för han käkar ju gärna från flaska också.