Dagens Jag har aldrig...

Jag har aldrig testat droger. Ej heller sett Bonde söker fru.
Säger det något om mig?

Dagens Lasse!

Dagens Lasse är Lasse Åberg. Hela Tv-laget kom till Oskarshamn och spelade fotboll när jag var liten. Det var en stor grej. På bilden, som publicerades på förstasidan i lokalblaskan, ses jag autografjaga. Autografen är sedan länge borta (så märkvärdigt var det ju inte när allt kom kring), men bilden finns kvar tack vare mormor som helt sonika gick upp på tidningen och fick en stor kopia.

Håll till godo!

Ps
Observera Ulf Elfving i bakgrunden

Dagens tant

Så sitter man här en lördagkväll. Både Jakob och jag är lediga för en gångs skull. I går intervjuade jag 82-åriga Inga-Lill för ett personporträtt. Damen är härlig. Nu försöker jag få ihop texten på ett sätt som lyfter fram hela hennes härliga personlighet.

Det spelar ingen roll vad folk säger, jag står på mig. Svenskarna kan inte göra bra TV-serier. Man misslyckas med Läckbergs böcker, gynekologer i Askim, Svenssonfolk i soffor osv osv osv. Danskarna kan, varför kan inte vi?

Tjip och god kväll

Dagens trams!

Vänta, detta inlägg har inget med Carl Lidbom att göra. Det är värre än så.

På mitt gym ser jag ofta tjejer som står i omklädningsrummet och bättrar på sminket innan de börjar träna. De har alltid de senaste Adidas/Puma/Nike-träningskläderna och rätt skor som får deras rumpor att se mindre ut. Detta är så klart riktigt tramsigt.
Trams.

Dagens radio!

Nytt för denna veckan är att du här på bloggen kan lyssna på Pilliradio. Slå dig ner i soffan, skruva upp ljudet och njut av mina väl valda låtar.

Dagens hus!

Dagens hus. I Irland, nästan i skarven mellan Limerick county och Cork county ligger Thomastown, Kilfinane. Här står ett hus, ett magnifikt hus, ritat av mig. Nu tänker ni säkert; va, Pillijano är väl inte arkitekt? Och det är jag ju inte så klart, men det hindrade mig inte från att försöka. Jag lånade en massa böcker om hus och arkitektur, och så köpte jag en massa snygga inredningstidningar från olika länder. Sen var det bara att börja rita. När jag var klar med mina idéer fick en irländsk arkitekt ta över och göra det ändringar som behövdes för att anpassa det till myndigheternas bestämmelser.

Huset har ett öppet kök, sammanlänkat med ett nedsänkt vardagsrum. Vidare, i anslutning till vardagsrummet, finns ett rum som jag nog såg framför mig som matsal. Där finns en vacker öppen spis och precis som alla andra rum så har det ett vackert trägolv. Rummet kommer dock att bli ett hobbyrum, en slags lekstuga för stora pojkar. Kanske kommer här rymmas en bar och ett biljardbord.

Bakom köket finns ett utility room, med tvättmaskin och andra utilitys och en toalett ej avsedd för gäster. Här finns även en ingång för skitiga ladugårdskläder.

Hallen är stor och har en storslagen trappa. Lite som på film. Direkt till vänster finns ett stort gästrum på kanske 20 kvadrat plus en toalett med dusch. Till höger i hallen finns en ingång till hobbyrummet.

Om man går upp för trappan kommer man till en stor avsats. Om man står uppe på "balkongen" har man fri sikt ner till ytterdörren. Vilket i sin tur betyder att hallen har dubbel takhöjd. På vänster sida när man kommer upp för trappan finns gästrum nummer två, som är en exakt kopia av gästrummet på nedre botten. Mitt emot gästrummet, på höger sida när man kommer upp för trappan ligger "the master bedroom". Rummet är större än gästrummen och har roliga vinklar i taket, och husets största badrum.

Rakt upp fram när man kommer upp för trappan finner man ett badrum med coola detaljer som ett bubbelbad och ett snyggt glashandfat. Hallen på övervåningen delar på sig vid badrummet och om man går till höger finner man ett tredje gästrum, minst lika stort som de andra. Åt andra hållet hittar man ett "pannrum" som ska bli en gåingarderob. Längst ut i korridoren finns ett kontor, inte så stort men med en fantastisk utsikt.

I anslutning till vardagsrummet, på baksidan av huset finns "the consevatory". Det rummet fanns inte med på mina ritningar, men jag måste erkänna att det är en perfekt förlängning på ett perfekt hus.

Det finaste med hela huset är dock dess placering. Utsikten är magisk. Här kommer lite bilder på huset. De tre första är tagna av världens bästa Anna Spets. Tack Anna!

Dagens anglofil!

Ok, jag erkänner, rakt upp och ner, inget att hymla om: jag är en anglofil. Jag älskar i stort sett allt som har med Storbritannien att göra, men givetvis även allt som har med mitt älskade Irland att göra. Jag älskar språket, uttrycken, kulturen, pubarna och gubbarna på pubarna. Jag har till exempel följt den brittiska tv-serien Emmerdale (Hem till gården för den svensktalande) så länge jag kan minnas. Jag har det senaste året även lagt till EastEnders på listan över bra tv. På favoritkanalen BBC Prime ser jag regelbundet engelska program som innehåller inredning, husletning, mordlösningar, nattsvart humor, drama och trassliga förhållanden. Jag väljer gärna brittisk musik, även om jag ska erkänna att Jakobs intresse för amerikansk musik har smittat av sig. Och inget kommer ju någonsin att överträffa Ryan Adams så klart.

Lite namedropping för att ni ska förstå vad jag pratar om:

Musik: Beatles, Bowie, Charlatans, Clash, U2, Rolling Stones, Sex Pistols, Stone Roses, Keane, Radiohead, Amy Winehouse, Queen, Oasis, Who, Blur, Pulp, Pink Floyd, Coldplay, The Cure, Suede, Madness. Jag vägrar at skriva The Smiths. Morrissey är tidernas mest överskattade bluff.

Tv och film: Butcher Boy, allt med Bill Nighy, The Office, Monty Python's Flying Circus, Gosford Park, Extras,Two Pints of Lager and a Packet of Crisps, Hemma värst, Coupling, Little Britain, Dr Who, Breaking the Waves, Life on Mars , the Van, the Snapper, Neil Jordan så klart, Forsytesagan, Kalla fötter, Fawlty Towers, Blackadder, Absolutely Fabulous. Och så alla dessa deckare så klart... ingen nämnd, ingen glömd.

Och just det. I går var Anna (också anglofil), Jakob S (jovars, en smula tror jag allt) och jag på bio och såg This is England. Se den bums!

Dagens dosa!

I går spelade Jakob med Danny and the Cappers på kulturfestivalen. Oj vad det svängde, oj var bra det var. Gårdagens dosa stod dock Hannu Kiviaho (från Apotekets kyssreklam ni vet) i ybercoola Fatboys för. Vid en fotografering efter deras spelning hade han hunnit få av sig sjömanskostymen, vilket inte hindrade honom nämnvärt. De röda cowboydosorna gör mig grön av avund.



Sjömanskostym? So very Håkan Hellström 2003.

Tjippo

Dagens halvdollar!

Den 11 september, ett mycket strategiskt valt datum, släpper både 50 Cent och Kanye West nya plattor. Nu hotar halvdollarn att aldrig mer ge ut en platta i eget namn om Kanyes skiva säljer bättre än hans. Jag kan knappt hålla mig... det hela är så spännande att jag nästan kissar på mig.

Dagens R.I.P!

Pinan, 1995-2007

Dagens match!

Dagens match utspelade sig på Söderstadion igår. Bajen mötte Malmö och vann i det som i dag refereras som "skandalmatchen" i medierna. Trots en massa stök så var det en trevlig tillställning eftersom brorssonen Anton och grabbarna grus kommit till storstan för att närvara. Anna var också med, vilket gjorde det ännu trevligare. Jakob jobbade som vanligt.

Dagens dosa!

Dagens dosa är liten och tillhör min gudson Kevin. Dosan är en klassisk Pax i vit skinn, storlek 20, vilket torde vara normalt för en liten grabbhalva.

Dagen samvete!

Dagens samvete är dåligt. Jag har dåligt samvete eftersom jag har negligerat min blogg totalt, negligerat mina bloggläsare.
Det hela började med att min farbror gick bort och jag bråkade med min far för första gånger ever. Sen var det skolterminsupptakt med allt vad det innebär, begravning så klart och ett trevligt bröllop med Jakobs familj i Mora och så mellanlandade vi en dag hemma i Stockholm innan vi åkte på semester till ett underbart Rimini och efter en vecka i solen drog vi vidare till Johanna, Sam och Paolo i Firenze och sen åkte vi hem och jag jobbade ett par dagar medan Jakob åkte och spelade i Balle Danmark och nu är det mindre än ett dygn till Anna och jag åker till Irland men innan det ska jag till tandläkaren och laga den tand som gick sönder i Italien och oj oj oj vad mycket det blev på en gång. Det bästa med att sommaren är här är att jag nu återigen faktiskt har tid att läsa böcker. Jag har hunnit med Lundell, Mary Higgings Clark, Camilla Läckberg och Stieg Larsson än så länge. Lundells Värmen fick mig i form inför Italienresan och Läckbergs Stenhuggaren är hennes bästa än så länge. Stieg Larssons Män som hatar kvinnor säger jag ingenting om. Den måste läsas helt enkelt. I morgon ser jag fram emot att börja på den andra boken i serien.

Jag har tänkt på Stieg och hans öde hela dagen i dag. Det gör mig ledsen.

Men i morgon är det som sagt Irland med Anna som gäller. Det gör mig glad =)

Dagens gratulant!

I går, tro det eller ej, så fyllde Jakob 40. Det firades i goda vänners lag på favorithaket Östgötakällaren. Han fick blommor och presenter. Själv fick jag en puss. Grattis Jako!

Dagens skägg!

Det var svårt att sätta en titel på det jobb mannen hade haft. Själv sa han lumphandlare men de som visste bättre sa att han försörjt sig som antikexpert. Mången mil hade han färdats längs Sveriges vackra gårdar, torp och samhällen. Städerna höll han sig borta ifrån så länge det var möjligt. Stockholm kom han till vid ett par tillfällen, aldrig mer sa han men återkom i arbetet bara för att han var tvungen. Ryktet om mannen spreds som en löpeld mellan byarna på landsbygden på den tiden. Det finns en man som kan göra guld av skrot, pengar av inget. Han är på väg åt vårt håll viskades det i kyrkan och hos handlarn. Var man höll utkik efter honom, var man och kvinna väntade.

Mannen färdades till häst. Kärran spänd därvid. Hästen var inte mager, inte som de han såg runt gårdarna och på fälten. På kärran satt han inte mer än nödvändigt, han visste att röra på sig, visste om kroppens behov av arbete. Han stannade där han var välkommen, där ryktet om hans kunskaper slagit rot. Väl på plats vankades det alltid kaffe med dopp, serverat av bondfruarna med bästa söndags utstyrseln på, allt för hans skull.

När det var dags att börja arbeta ville han vara ensam. Han förflyttade sig från gillestugan till kök i små svepande rörelser, som smekte han golv och trä. Han vittjade vindar och uthus, vedförråd och lador. Många blev besvikna. Där fanns inget guld att finna, inga skatter att dansa kring. Mannen avskydde fattigt folks besvikelse men lärde sig så småningom att redan till kaffet förvarna om riskerna. När allt kom omkring var det glest mellan fynden.

Ibland hade han dock tur. Där man minst kunde ana, bakom en gammal sedan länge död traktor, på väggen i kammarn eller i en låda på vinden kunde klenoder inslagna i trasor hittas.

Dagens dosa!

Dagens Pillis är en riktig liten godisbit. Skon är köpt på internet och saknar namn, vilket inte gör den mindre värd, utan tvärt om mer spännande. Att säga att en sko liknande Converse canvas high top är kopior är förlegat. Sedan länge är det helt enkelt bara en modell som vilken som. Just denna kostade nästan ingenting och passar extra bra till en polkarandig top en varm majdag. Yummy!

Dagens happening!

Nu har Anna och jag äntligen bestämt vart vår gemensamma resa bär i sommar. Förra sommaren åkte vi till London, en stad vi båda älskar. I år styr kosan mot Dublin, Kilfinane och Ballyorgan. Kilfinane och Bally-O är mina tidigare jaktmarker. Beläget vid berget Ballyhoura, Limericks högsta berg. 10 pubar delas av 1 100 Kilfinanebor. I Bally-O finns bara en pub, 20 meter från Freds hus. Fred är en härlig dam. Stilig och kaxig och med huvudet på skaft. Hon styr byns lilla kyrkan med järnhand, säger du till prästen Alan och svär som en borstbindare. Fast fuck betyder inte fuck om man uttalar det feck... det var bland det första jag lärde mig om Irland. Anna och jag håller tummarna att vi får träffa så många som möjligt av hennes härliga familj. Det betyder också att vi får oss ett par billiga övernattningar där nere. I Dublin har vi bokat hotell vid Temple Bar. Lite dyrare men närmare hem efter pubrundan påpekade Anna och hade rätt så klart. Sláinte!
(På bilden ses Freds hund Bruce blicka ut över Ballyhoura Mountains)

Dagens dosa!

Någon frågade mig härom dagen om jag hade slut på dosor att skriva om. Så är givetvis inte fallet. Dagens Pillis är således en dosa. Dosan är en röd DKNY, en av Donna Karens sportiga New Yorkiga skor. Skorna är inköpta i Stockholm 2001, det kan ha rent av ha varit i Farsta. Otippat. Mer säger jag inte för jag har precis träffat Sefors över en middag och då kom vi att prata om överkonsumtion och att vi faktiskt inte alls blir lyckligare trots flera dussin skor i garderoben. Samtidigt kan jag inte låta bli att snegla på nike.com. Där kan man designa sin egen sko. Julafton minsann!