Det är coolt att se hur Ture växer och utvecklas. Nu händer det verkligen grejer. Små små leenden samtidigt som han borrar in sin blick i oss... det är underbart. Jag får en sån där kittlande kärkänsla i magen och tänker att om det fortsätter så här så kommer jag alltid att vara världens lyckligaste. Hur kan en sån liten plutt ha så mycket mys i sig?
Nästa vecka åkte vi ner till familjen i Småland. Då ska han få träffa sina morbröder och kusiner, sin mormor och plastmorfar och morfar och Maggan. Vi ska också försöka hinna med att träffa min fina vän Jonte.
Men innan vi åker vill vi såklart hinna träffa farmor och farfar som varit bortresta i flera veckor, och faster Stina så klart.
1 kommentar:
Ja nedtrappningen har börjat. Jag var precis som du, splittrad till hela amningssituationen från början. Det var först i slutet av graviditeten som jag bestämde mig för att jag skulle amma. Innan det var jag helt inställd på att jag inte ville amma överhuvudtaget.
Tycker det ska bli tråkigt att sluta då amningarna är såå mysiga men det funkar inte, han vill amma stup i ett och blir aldrig riktigt mätt. Sen har jag väldigt stor byst (I-kupa) och sen bröstmjölken rann till på allvar håller min rygg på att gå av, så det är också det en anledning till att jag väljer att sluta.
Jag ska jobba två veckor, som rösträknare. Så det är ett tillfälligt jobb men två veckor kommer vara mycket när det kommer till att vara ifrån Kasper. Men det är bara att bita i det sura äpplet. Blir skönt med lite extra pengar så man kan hitta på något roligt.
Skicka en kommentar