Ni som har barn känner säkert igen det här, men jag har faktiskt aldrig hört någon prata om det tidigare. Jag är stressad, stressad över allt jag ska lära Ture och jag känner ett extremt ansvar för hans framtid. Jag är ju som tur är inte ensam - Ture har en fantastisk pappa och många andra runt sig som vill honom mycket väl. Tillsammans ska vi nog lyckas forma en alldeles fantastisk liten pojke som sen ska växa upp och bli en fantastisk ung man och så vidare. Men ändå, detta ansvar. Vi ska lära honom gå utan att han slår sig, att cykla och så småningom köra bil, lära honom läsa och räkna, lära honom knepen för att ta till sig och förstå det han läser, lära honom att det är viktigt att vara snäll och ödmjuk, att hälsa artigt när han träffar nya människor, att han ska tacka och se människor i ögonen, att det bästa han kan göra för att påverka sin egen framtid är att anstränga sig i skolan och studera vidare, att inte dricka alkohol innan han är redo och absolut aldrig röka eller använda droger. Det är jätteviktigt att han inte gör skillnad på folk och folk, jätteviktigt. Vi måste lära honom att det är viktigt att läsa böcker och tidningar för att bli allmänbildad och hålla sig ajour med vad som händer i världen. Snart ska han lära sig att spela piano och kanske något annat instrument och vi ska lära honom engelska, tyska och kanske lite franska och förhoppningsvis lite italienska. Vi måste peppa honom och mata honom med alldeles lagom mycket bekräftelse så att han blir stark och självständig, utan att för den delen bli arrogant eller överdrivet kaxig och han måste alltid behandla alla människor (och djur) med respekt, framförallt framtida flickvänner/pojkvänner. Vi ska lära honom att det är viktigt att dela med sig och att det ofta kan vara roligare att ge än att få, att det aldrig är för sent att ändra ett dåligt beteende och att man får ha precis hur roligt som helst så länge man inte sårar någon annan eller hamnar i trubbel. Framförallt ska vi lära honom att han själv är ansvarig för mycket i sitt liv och att han ska kämpa till han får det han önskar av livet. Och sen vikten av att alltid vara snäll. Snällhet är underskattat.
3 kommentarer:
Hjälp!!! Ta det lugnt, andas. Det går inte att styra över det som sker, att mata någon med allt man tror är rätt, att lära ut vad som är rätt och fel, det lär man sig av sig självt, det går inte att skydda någon från att möta livet, inte ens sitt eget barn. Man kan bara göra så gott man kan och försöka att själv hålla sig medveten om varandet, annars blir det lätt att man inte förmedlar någonting annat än sin egen rädsla. Det finns inga måsten...
Lugn,framför allt lugn, med de fina föräldrar han har kommer det att bli en fin pojke/man. Kramar från en mycket stolt mormor.
ANDAS - var er själva och då kommer han att lära sig allt det där ni vill och han kommer att slå sig när han lär sig, det kan komma att göra ont, men då finns ni där bakom och tröstar och han kommer testa på nytt.
Han kommer att läras ig det ni vill att han ska MEN han kommer en dag ha egna åsikter och val, man kan bara hoppas att de stämmer överens med det man lärt dem.
Ni är så fina och snälla så Ture kommer att bli en toppenkille!
kramar från camilla
Skicka en kommentar