Det går inte riktigt att förklara den, Tures kärlek till pallar. Han är tokig i pallar. Palle, palle går han omkring och säger mest hela tiden. Hos farmor och farfar har han många olika pallar att leka med. Det finns Ikea-pallar, tvåstegspallar och plastpallar, det finns en pall för gitarrspelande och en gammal pall med hål att lyfta i, och så fotpallar och så kanske någon mer som jag glömt. Han går där fram och tillbaka och kånkar och lyfter och ställer ned för att stå på så att han ska nå högt placerat bus. Ibland glömmer han bort pallarna men så plötsligt så kommer han på att de försökt gömma undan en pall i ett förråd eller på en hylla, -palle, palle säger han då och blir lite ledsen om han inte får den. Men det får han ju så klart, för vem kan förneka honom det roligaste han vet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar