Dagens aj

Örat flera dagar efter vad som verkar vara ett bett.

Det är en pojke på öppna förskolan som inte verkar må bra. Han puttas och bits och så där. Han är i Tures storlek, om än lite äldre. Av någon anledning hamnar Ture i skottlinjen hela tiden och är den som råkar mest illa ut. Jag har sett honom bita andra barn flera gånger och som tur är så har han bara bitit tag i Tures tröjärm. Tills i tisdags då Ture som annars inte brukar bli så värst ledsen helt plötsligt började stortjuta. Jag fick trösta och han grät och han klamrade sig fast kring min hals. Väl hemma såg jag att pojken gjort honom illa igen. Jag vet inte vad man ska göra i sådana här lägen, förmodar att det är sådant som händer. Kanske måste man vänja sig när det snart är dags för dagis?

Som mamma blir jag så klart himla ledsen och störd. Ture lekar alltid fint med alla barn och är snäll mot alla. Han är försiktig tillsammans med de lite mindre barnen och blir aldrig arg om någon tar de leksaker som han håller på med för tillfället och så vidare. De gånger jag har sett den där andra pojken putta på och bråka med Ture så har jag sett en sådan ledsenhet i Tures ögon, som en slags besvikelse liksom. Så hemskt att se.

Vi har inte varit där sedan det hände och jag vet inte hur jag ska tackla det hela. Jag känner att jag måste säga till kvinnan som är med den här pojken att hon måste vakta på honom hela tiden.

Och så har jag hela hösten och vintern funderat på vad som får den där lille pojken att agera ut så där. Stackars liten.