Dagens kärlek

I eftermiddags var det faktiskt ganska trist att åka till jobbet. Det är svårt att förklara men loppan är så supermysig just nu. Ibland när han har perioder med lite ledsenhet och trots känner jag sån uppgivenhet. Jag vet att det handlar om att han försöker få grepp om den stora världen, att han börjar förstå att mamma och pappa inte alltid lallar med och låter honom göra farligt bus osv, men att jag förstår betyder inte att jag alltid kan hjälpa. Och mitt i allt ihop så försöker han göra sig förstådd och vi fattar nada. Stackars barn. Hur som helst så verkar det som om mycket är lättare nu, för trots magsjuka och lite rinnig näsa så har humöret varit på topp. Vi leker och busar och jag måste klappa mig själv på axeln och säga good job, mest för att han inte tycks vara det minsta uttråkad trots att han mest har lekt med mig här hemma. Pappa leker också en massa på kvällarna så klart och i eftermiddags kom även farmor och farfar. 

Ture pussas nu. Det är få saker jag tycker mer om. Han pussas med öppen mun, ibland med tungan ute och ofta får man lite snor på kinden eller däromkring - det är underbart.

Ture med sin tarr