I dag blev jag irriterad på en av mammorna på öppna förskolan, igen. Samma mamma faktiskt. Hon kommer inte så ofta och hon menar så klart inget ont, men hade det inte varit för att vi inte ska gå där så länge till så hade jag sagt ifrån. Hon har alltid med sig fika, i dag var det megastora bullar, och så snacks, i dag i form av chips och dillringar. Helt plötsligt står allt bara där så att Ture kan se det... och jag får liksom ingen chans att välja om min son ska få smaka eller inte. Han har precis börjat förstå det där med bullar och det är så klart lockande när alla andra springer omkring med en bulle i handen. Till slut var jag tvungen att ge honom lite bulle, och visst, det är väl inte hela världen, men jag önskar att det var jag som bestämde när det var dags liksom. Ture äter inte mycket onyttigt, inte av princip utan mer att det är så himla onödigt när han inte efterfrågar det. Så småningom kommer det vara en massa intryck och reklam och kompisar med andra rutiner som gör att jag kommer att få ge efter, men som sagt, varför redan.
Det som kanske gör mig mest ledsen är att den här kvinnans dotter, som är fyra fem år, är riktigt tjock. Kanske elakt att säga men så är det. Jag tycker så synd om henne där hon sitter och trycker i sig allt det som bjuds klockan 11 på förmiddan. Andra föräldrar börjar fundera på dagens lunch då.
Ture förresten, han blev ordentligt arg när han inte kom in i städskrubben i dag. Det tog ett tag men sen förstod jag att det var för att det var smulor överallt på grund av bullarna. Vår lilla ordningsman.
