När jag kom hem från jobbet i dag så lekte grannbarnen ute på gården. Efter maten gick Ture och jag ut på balkongen och tittade på dem. Ture stod på sin nya pall - jodå han är fortfarande tokig i pallar - och han log med hela det lilla söta ansiktet.
Barnen var väl sisådär en sju till antalet, flera av dem var nya för mig. –Hallå, viskade vår lilla pojke först. Sen igen, lite högre. Tillslut hörde killen som jag tror heter Tamar honom och svarade. För de nya barnen berättade Tamar att det var Ture som stod däruppe. –Ture är vår kompis, hörde jag honom säga. Och sen frågade han om Ture fick komma ut och leka och mitt hjärta smälte en smula. Har ni hört något så gulligt? De där stora barnen gillar verkligen loppan. Jag sa att det var lite för sent på kvällen men att han gärna vill leka i morgon.
Tänk så festligt egentligen. I vårt område där vi bor är Ture i stort sett den enda ljusa killen. Han är säkert superspännade för de andra barnen, med sin blonda kalufs och allt. Jakob berättade att pojken Medi hade tagit av Ture kepsen och dragit handen genom håret. Jag döööör vad gulligt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar