I dag ska jag till sjukgymnasten med min onda rygg för första gången. Jag ser ungefär fram emot det lika mycket som att gå till tandläkarn. Jag känner på mig att det kommer göra extremt ont och att hon/han kommer säga saker som:
Äsch, så där ont gör det väl inte?
Gråt inte, du är väl inget barn!
En av mina andra patienter har samma problem och hon ska springa 12 maraton här i vår.
Osv
Osv
Osv
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Apropå tandläkaren så börjar det väl bli dags...?
Neeeeeeeeeeeeeej, det är det faktiskt inte. Jag går till tandis varje september ju. Så det så!
Skicka en kommentar