För ett par somrar sedan stod Sefors, Jen och jag på Kulturhusets terass och lyssnade på livemusik. Jag kommer inte ihåg vilket band som spelade, men jag är ganska säker på att Jakob blåste i sin allra största saxofon. Vi kom att leta efter namnet på den där grunkbumlingen som trumpetarna på scenen liksom tryckte in i framkanten, själva hålet, av sina instrument. Vi kom inte på det utan bestämde oss för att kalla dem för kondomer.
Sen den dagen har jag inte kunnat låta bli att säga saker som: "hennes pojkvän var otrevlig, la alltid kondom på stämningen ", eller: "hon var så full att hon la kondom på stämningen".
Det om detta.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar