Dagens morfar

Nåja, en liten utflykt blev det i alla fall i dag. J och jag åkte till Skogskyrkogården och tittade på alla vackra ljus vid gravarna. Vi tog med kameran och fotade lite och jag passade på att tänka lite extra på morfar Calle som jag saknar i stort sett varje dag. Calle dog för ganska exakt fem år sedan. Den dagen ringde mamma och sa att han blivit sämre och att hon var på väg in till sjukhuset eftersom de trodde att slutet var nära. Jag var förkrossad och Jakob och jag låg på sängen och pratade och jag grät och berättade historier om min egensinniga älskade morfar. Jag vet att det låter konstigt, och ni ska veta att jag inte tror på övernaturliga saker, men helt plötsligt så tänds lampan i sovrummet, den blinkar till och slocknar igen. Minuter senare ringde mamma och berättade att han lämnat oss. Jag tänker ofta på den där blinkningen, den där sista hälsningen som han kanske skickade genom rymden. Jag saknar honom.