Dagens förlossning

Alla som bloggar och då och då har skrivit om sin graviditet skriver givetvis en förlossningsberättelse. Här kommer min:

Eftersom det var ett planerat snitt var själva starten inte dramatisk. Inget vatten som gick, inga värkar, bara en tid att passa på operationen på Huddinge sjukhus. Torsdagen den 22:e juli var det bestämt. Klockan 7 på morgonen. Vi skulle in först av alla, vilket kändes bra. Väl där fick vi träffa barnmorskan Rebecca som skulle göra mig redo för operation. På med sjukhussärken och in med en infart i varje armveck. Nu var vi riktigt nervösa och förväntansfulla. Klockan 8 var det sagt att jag skulle rullas in på operation... men det visade sig att ett prov som hade gjorts på mitt blod var tvunget att göras om. Blodtestet görs för att de ska kunna ta fram rätt sorts blod om något skulle hända under operationen. Som vi visste sedan tidigare så har jag rätt knasigt blod och ett tag stod mitt hjärta stilla när jag tänkte på att det kanske inte fanns nåt knasigt blod att plocka fram som backup. Operationssköterskorna Philip och Håkan kom för att meddela att allt skulle bli lite försenat, och vi skulle nu få vänta minst en timme till. Kvinnan som skulle opereras som nummer två blev tydligen överlycklig över att få gå före oss i kön. Jag förstod henne, att vänta var jobbigt.

Ungefär två timmar försenade rullades vi in på operationen. Jakob hade fått en rolig blå operationsoverall och jag fick löjliga långa strumpor eftersom det var så kallt i operationssalen. Någon satte på blandskivan vi hade haft med oss och Ryan Adams hördes i högtalarna. Narkosläkaren Christoffer satte ryggbedövningen som jag hade fasat så mycket för. Det var ungefär lika jobbigt som jag hade förväntat mig. Jag satt halvnaken på kanten på bordet medan han grävde in nålen i min redan mörbultade rygg. Efter ett par försök fick han till det och jag fick lägga mig ner igen. Det var ett tiotal personer på plats sammanlagt och stämning var mycket avslappnad och skön. Jakob satt vid mitt huvud på höger sida och Philip och Håkan pysslade och fixade med mig konstant. De kollade tryck och la filtar för att värma mig och pratade med oss för att få oss att slappna av. När alla var klara presenterade sig alla för varandra, men jag kommer inte ihåg vad de andra hette. Jo, Johan hette kirurgen och så fanns det två Gunillor. Flera gånger hörde jag teamet säga att vi valt skön musik.

När bedövningen börjat verka var det dags. Jag kände hur det började böka bakom skynket. Jag hade ingen känsel i kroppen så klart men man känner när de drar och bökar runt i magen. Jag hörde någon beskriva det som om det känns som om någon diskar i magen på en. Bra beskrivning. Jakob och jag småpratade och det var så spännande att jag knappt kunde andas. Det var svårt att förstå hur långt i processen de hade kommit men jag lovar er att de var det längsta minuterna i mitt liv. Men jag har förstått att det inte ens tog 10 minuter från det att de öppnade mig till det att vi hörde bebisen skrika. Först ett gulligt litet skrik och sen någon i teamen som liksom skrattade till. Jag blev förvirrad men fick förklarat för mig att de hade roat dem att bebisen bara fått ut huvudet innan han började skrika. Just precis när han kom spelades den här låten:

The Weight - Staple Singers

Snabbt mellanlandade han på mitt bröst innan Rebecca och Jakob tog ut honom för att mäta och väga och klippa navelsträngen. Barnläkaren gjorde sin undersökning också och han visade sig vara ett perfekt exemplar. 3452 gram, 51 centimeter. Under tiden syddes jag ihop och nu skakade jag för att jag frös och för att allt kändes så surrealistiskt. Han hade precis fötts men jag saknade honom så jag höll på att bli tokig. 15 minuter var de säkert borta och jag hade tårar i ögonen och ett leende på läpparna hela tiden. När låten Islands med Koop spelades sjöng jag med utan att tänka på det. Teamet trodde nog att jag var lite knäpp.

Hello my love
It's getting cold on this island
I'm sad alone
I'm so sad on my own
The truth is
We were much too young
Now I'm looking for you
Or anyone like you

När Jakob och bebisen kom tillbaka fick han ligga på mitt bröst medan de fixade det sista med min mage. Sedan lades den lilla i den klassiska plastlådan som Jakob fick rulla till uppvaket där jag skulle ligga tills bedövningen släppte och vi skulle få komma upp till BB. Jag tror att det tog extra lång tid innan jag kunde röra på mina ben, det kändes som en evighet. De pumpade in morfin och en massa annat eftersom min rygg började värka igen innan bedövningen ens hade slappt. Själva snittet kändes också. Sen eftermiddag fick vi till slut komma upp på avdelningen och den underbara barnmorskan Marika hjälpte oss tillrätta. I fyra dagar var vi kvar och Jakob skötte i stort sett allt eftersom min kropp behövde all vila den kunde få. Jag fick morfin under hela vistelsen och inte bara första dagen som är brukligt och det gjorde mig så klart lite dimmig och trött. Men vi gosade mycket och lärde så sakterliga lära känna varandra.

Dagens hemkomst

Vi har varit hemma i flera dagar men det har inte blivit att jag skrivit. Jag har en massa saker att berätta och givetvis bilder att visa. Bebis mår bra, jag mår bra. Vi håller på att boa in oss, hitta rutiner och mysa. Sillen har inte fått något namn än, men det kommer nog riktigt snart. Redan senare i dag ska jag berätta mer.



Här åker vi bil hem från BB. Mycket spännande. Zzzzz.

Dagens tablå

Söndagkväll på BB. Vem behöver TV?

Dagens gosse

Dagens bebis

Han är här nu. I går klockan 10.30 plockades han ut, skrikandes innan han ens lämnat magen. 3452 gram tung, 51 cm och miljontals mil underbar.

Jag berättar mer snart. Håll tillgodo med några bilder så länge.

Dagens förberedelser

Ja jäklar vad nervös jag är nu ska ni veta. Jag kan tycka att man borde vara redo så här efter 9 månader, men icke. Jag längtar efter att få träffa honom, längtar efter att hålla honom. Samtidigt är jag inte klar. Jag tycker så mycket om att han honom där inne, känna honom böka runt och hicka och stå på händer.

Nåja, nu är allt klart inför vår happening i morgon och också inför vår hemkomst . Det är mycket att tänka på. I kväll ska jag duscha och tvätta håret, i morgon bitti ska jag också duscha men inte tvätta håret, jag ska inte äta efter klockan 24, inte dricka så mycket heller, få med allt till BB.

Ni kanske undrar vad man gör så här dagen och kvällen innan ett kejsarsnitt. Vi blev bjudna på lunch ute hos Olle och Birgitta i Björknäs, vilket var smart för då fick jag lite annat att tänka på. Och så har vi städat och plockat i ordning här hemma, packat klart, varit på Barnens hus och handlat ett örngott, pratat med folk i telefon och svarat på fina mess, ätit en hel pizza så jag ska klara mig en bit in på dagen i morgon och så givetvis misstaget att se programmet Livet på BB på femman.

I dag har jag också en konstig längtan efter min mamma. Det känns så spännande att min mamma ska få hålla min bebis alldeles snart.


En lapp på kylskåpet påminner mig om att jag inte får äta frukost som jag brukar göra vid femtiden när jag inte kan sova.

Dagens typiska

Jag har kanske nämnt det lite då och då, men ni ska veta att tanken på att bebisen ska komma före bestämt datum har varit närvarande lite till och från på sistone. Det har gjort lite ont och jag har haft sammandragningar till och från. Det är så klart jättenormalt, men, man vet aldrig, bebisar kommer ju när bebisar är redo. I lördags gjorde det väldigt ont och i söndags storstädade vi badrummet och plupp tänkte jag, nu kommer han säkert snart. Men icke.

I morgon är det ju dags på riktigt. Allt är planerat in i det sista. Väskan står nästan klar i hallen, kamerabatterierna är laddade och det stora teamet på sjukhuset (typ 8 pers) väntar oss i morgon bitti. Vore det inte lite typiskt om den lilla busen kommer i dag i stället? Det vore som att komma flera timmar för tidigt till en fin fest. Typiskt Sillen.

Dagens coolaste

Hos Letterman i går. Robyn är coolast i världen och alla vet det.

Dagens insikt

Jag har väl då och då i mina dagar tittat på tjocka människor och tänkt: "du kunde väl i alla fall ha tagit på dig en ren tröja?". Nu förstår jag helt plötsligt vad det handlar om. Alla spiller hela tiden, men det är bara när man har en stor mage som det sätter spår och syns. Nu är jag en av dom. Ständiga fläckar på magen.

Dagens inskrivning

I dag var det dags för inskrivning på Huddinge sjukhus. Inskrivningen innebär att man får träffa barnmorska, kirurg och narkosläkare, som alla berättar om vad som kommer att hända på den stora dagen. Narkosläkaren såg ingen anledning till varför jag inte skulle klara mig utan att sövas och det gjorde mig så glad. Jag ville så gärna vara vaken under snittet... så att jag får se lille Sillen direkt.

Men nu har det hänt. I dag blev allt så förskräckligt verkligt och jag är helt plötsligt jättenervös. Innan kändes det ganska coolt, som att allt skulle falla på plats av sig självt, men nu är det allt lite pirrigt här. Nu är det inte många dagar kvar. Snart är jag mamma.

Dagens dröm

Hur alldeles alldeles underbart vore det inte att få bo i det här lilla huset. Bra kvarter, sött hus och plats för oss alla tre plus arbetsrum.

Dagens There's a new kid in town

Min gamla kalv, Stellan Bengtsson, har fått konkurrens. Sillen får en alldeles egen gosekalv.

Gammelkalven är liiiite skeptisk, men kommer säkert att vänja sig.

Dagens uppdatering

Det har varit glest med inlägg den senaste veckan, mest för att det har varit glest med intryck och händelser. Jag tänker mycket, förbereder mig mentalt (om det går) och även lite praktiskt. Det trevligaste som hänt den här veckan var en date med fina Louise, som var på tillfälligt besök i Stockholm. Sillen fick en fantastisk present, men den är coolast på så ni får se den i nästa vecka i stället.

Här har ni Louise. Hon är en gammal kursare till mig som numer bor långt bort i Umeå.


Annat trevligt som hänt var gårdagens lunch hos svärföräldrarna. Vi satt ute och för första gången på väldigt länge kunde jag njuta av sommaren. Jag hoppas att det snart blir lite svalare, det räcker med sommar nu om ni frågar mig. Jag längtar efter att få köra igång värmefilten i sängen och att dricka varm choklad.

Dagens tips

DN:s Peter Wolodarski är som vanligt alldeles lysande klarsynt i dagens signerade ledare.

Läs den här!

Dagens orättvisa

Jag är gravid, det är över 30 grader. Jag skäms inte det minsta.

Min stora fläkt i sovrummet.

Min mellanstora fläkt i vardagsrummet.

Jakobs lilla lilla fläkt i arbetsrummet.

Dagens tips (igen)

So you think you can dance. Ni kollar väl på det programmet på femman? Den här säsongen ser lite annorlunda ut, men det är fortfarande lika bra. Jag är egentligen inte speciellt intresserad av dans, men jag rycks med och vill veta hur det går för dansarna - från uttagning till final. Framförallt är mycket så vackert att jag blir alldeles varm inombords.

Dagens tips

I går glömde jag att jag tänkt tipsa om den klassiska boken To Kill a Mockinbird av Harper Lee. Då var det nämligen 50 år sedan boken släpptes och jag tyckte att det var läge att fira. Den är väl egentligen inte världens bästa bok, men ämnet var viktigt då och är än i dag. Den handlar om rasismen i den amerikanska södern och storyn håller fortfarande. Man spelade även i den som film, då med Gregory Peck i huvudrollen och den vann flera Oscars.

Harper Lee slog igenom stort med boken och var även involverad när filmen spelades in. Trots att hon vann pulitzerpris och blev höjd till skyarna för boken skrev hon aldrig någon mer... något det ständigt spekuleras om.

Läs den.

Dagens uppdatering

Jag ligger lite lågt just nu. Sillen kommer nästa vecka och det mesta är klart inför "releasen". Värmen gör de flesta slöa och trötta just nu, men jag lovar er - att vara höggravid när det är över 30 grader är inte kul. Jag ligger mest på sängen, med fläktarna igång, internet-TV och flaskor med kallt vatten inom räckhåll. Vi är lite oroliga för hur vädret ser ut när vi kommer hem med Sillen. Det är viktigt att det inte är för varmt där han ska sova och just nu har vi 28 grader här inne. Jag kan ligga i direkt fläktblås men det går ju inte för sig med det lilla pyret. Helst av allt skulle jag vilja ta in på ett schysst hotell med AC och roomservice. Jag är av ganska segt virke, men de senaste dagarna har jag gråtit flera gånger på grund av värmen, tjockheten och onda diskbråck. Och så känner jag knappt igen mig i spegeln längre. Den senaste veckan har sillkilona satt sig i mitt ansikte. Bland annat.

Dagens överraskning

Vi åkte hem till Stockholm igen i dag. Det är dags för lite välförtjänt, och för all del nödvändig, vila och uppladdning i sängen/soffan. Innanför dörren låg Sillens första post ever. Ett paket att hämta ut på posten. Sååå spännande. Jakob skyndade dit och i kuvertet låg ett paket och en hälsning från mammas underbara kusin Lenah och hennes man Jöran i Sölvesborg.

Postavin. Sillens första. (Jakob, och snart även Sillen, heter ju Norgren... men det gick ju jättebra i alla fall.)

Paket och vykort. (Vi har inte öppnat än, jag tycker nog att Sillen ska vara med i alla fall)

Fin hälsning till Sillen i Bredäng.

Tänk, han är inte född än och redan bortskämd med paket, kärlek och varma tankar. Tack Lenah och Jöran.

Dagens avslut

I går begravde vi vår lilla Brita. Det blev en vacker stund och solen sken på oss alla när vi tog våra sista farväl där vi stod i kyrkogårdsbacken i Oskarshamn. Hon får det fint med morfar Calle och sonen Mats, kanske spelar det "pokerpinn" med tändstickor redan nu.

Det här är den sista bilden jag fick på min mormor. Det är mars och mamma har precis lagt håret på henne.

Dagens tankar

I morgon åker vi till Småland igen och på fredag är det dags för Britas begravning. Jag ser inte fram emot det men jag vet att det hade känts värre av att inte vara med. Just nu känns det som att Sillen är på väg ut och ryggen slår något slags rekord. När vi kommer hem igen ska jag bädda ner mig och ligga där tills det är dags för release. Det mesta är fixat nu, han är välkommen och efterlängtad. I dag hämtade vi förresten vagnen och monterade den. Den står i hallen och känns overklig. Något annat som känns overkligt och gör det hela med påtagligt är att jag nu har lagt in numret till förlossningen på min mobil - utifallatt han vill komma ut tidigare. Den tanken är såååå läskig.

Dagens dosa

Jag har löjligt många sneakers och är medveten om att jag ibland måste rensa lite. Det är extra viktigt nu när vi ska få plats med Sillens ditos. Därför kastade jag de här gamla Conversen i förra veckan. Jag vet inte var jag köpte dem, när jag köpte dem, eller att jag ens har använt dem. Men, jag det har jag så klart för man kan se att det är lagom slitna och nergångna.

Dagens pyssel

När vi åkte till Småland förra helgen tog vi med oss min gamla byrå ner. Tanken var jag att jag skulle slipa ner den och sedan måla om den. Jag älskar att fixa med verktyg och maskiner och att måla så jag hade sett fram emot det där. Men, vi kom fram till att det inte var så smart att stå med en högt surrande slipmaskin 30 centimeter från magen där Sillen försökte sova. Stackars J, han fick göra det mesta själv. Han klagade inte utan passade på att bättra på solbrännan samtidigt. Byrån är arvegods efter min mammas farmor och jag har alltid tyckt att den är speciell. Efter att ha haft den blå, slipat ner den och målat den röd, slipat ner den och målat den svart gick det nu inte att slipa den helt ren utan att förstöra träet. Det fanns en liten tanke på att behålla den trären eller kanske vitbetsa den, men det funkade som sagt inte. Istället kompromissade jag. Jag målade byrån vit men behöll lådorna trärena. De vita porslinsknopparna hittade jag på Indiska. Jag är meganöjd.

Dagens dag

I dag fick vi äntligen träffa Sigrid och Ester och deras föräldrar igen. De bor ju i Finland så vi ses inte så ofta som man skulle önska. Mamma Charlotta, Jakobs kusin, är tre veckor mindre gravid än jag, vilket gav oss mycket att prata om. De andra badade i Stinas och Pelles underbara pool medan vi satt och flåsade i skuggan.

Dagens gårdagskväll

(Dags att sparka igång bloggen igen. Det händer en massa just nu, men inget blir bättre av att inte blogga... så här kommer ett inlägg.)

I söndags åkte vi till Björknäs på middag. Vi firade svärfar Olles födelsedag i efterskott med en ordentlig grillkväll. Här visar han Stina hur man sköter en Weber.

Lammkotletter med olika kryddningar, en massa grillade grönsaker, lax och roliga korvar - hos Olle är det alltid spännande att äta.

Vi firade även att lilla Alexandra kommit för att fira sommarlov här i Sverige. Här spelar hon med pappa Pelle, själv tittar jag mest på.

Dagens R.I.P

Jag har tänkt på det här inlägget i två dagar nu. Jag har tänkt att mycket ska kännas bättre efter att jag berättat. Min mormor är borta, hon somnade in i onsdags. Min älskade lilla Brita.

För bara någon månad sedan var jag nere i Småland och hälsade på henne. Då var allt som vanligt. Hon var lite snurrig till och från men ändå pigg och alert. Sedan trillade hon och bröt sig mitt i natten, ett inte allt för ovanligt öde när man är i den åldern. Jag tror att vi alla kände att det nog var början till slutet. Och så blev det. Efter sjukhuset hamnade hon på ett korttidsboende och sedan gick allt fort. Hon slutade äta och dricka och till och från var hon knappt kontaktbar. När läkaren, i samråd med mamma och moster, beslutade att ta bort hennes mediciner, var det bara att vänta på att hon skulle somna in. Dagen innan midsommar ringde mamma och sa att det såg ut att gå fort. På midsommarafton var hon mycket dålig och jag höll tummarna för att vi skulle hinna ner för att ta farväl. På lördagen lämnade vi Stockholm tidigt på morgonen för att åka till henne i Oskarshamn. På vägen ner ringde mamma oss och sa att vi hade tur eftersom hon var betydligt piggare än dagen innan och att jag nog skulle känna igen henne. Jag hade fasat för den där stunden, tänkt att jag inte skulle klara av det, att Sillen skulle bli stressad, att Brita inte skulle känna igen mig eller inte ens vara kontaktbar. Jag hade inte behövt oroa mig. Mitt sista möte med mormor blev känslosamt och vackert. Hon kände igen oss och blev glad. Hon var vacker och hennes händer var så mjuka och jag kunde inte släppa dem. Mina tårar trillade och vi pratade om Sillen som hon tyckte gott och väl kunde heta Calle efter morfar. Hon pratade om vilket fint rum hon hade fått, hur väl mamma och min bror Jörgen tog hand om henne.

Ett par dagar senare somnade hon in. Att förlora sin gamla mormor i vuxen ålder borde inte vara så tungt. Helst inte när det var så väntat. Ändå är mitt hjärta i bitar just nu. Jag hanterar det inte alls bra. Tankarna snurrar och jag är så ledsen för att Sillen inte hann lära känna världens finaste människa, att Sillen inte får träffa en av de människor som betytt mest för mig. Jag håller med Jakob med uttrycket att det känns lite snopet. En månad till och de hade fått träffa varandra. Jag skulle ge miljoner för en bild på Brita med lilla Sillen i famnen. Den enda trösten är att hon vid två tillfällen den där sista lördagen la sin hand på min magen och sa att hon var så lycklig, så lycklig. Hon grät då.

Dagens meddelande

Vi har varken internet, hemtelefon eller ork just nu. Uppdaterar när allt fungerar igen.