För exakt ett år sedan tog Jakob den här bilden på min mage. Dagen efter skulle Ture komma ut, det visste vi. Vi pysslade här hemma, packade och så. Jag var nervös, ängslig i hela kroppen, inget skulle ju vara sig likt efter det att vi kommit hem. Tänk så bra allt blev. Tänk vilken fin pojke vi kom hem med.
Vill ni veta en hemlis? Jag har inte nämnt det här innan men nu är det faktiskt hög tid. Ture ska få en kusin. Alltså, den är på väg just precis nu. Vi har inte hört något än så nu ser det ut som att Ture kommer få en kusin i födelsedagspresent i morgon. Så ironiskt och alldeles alldeles underbart.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar