Ja men oj vad jättesjuk jag blivit. Luftvägsknas, feber och huvudvärk. Och som strössel på tårtan fick jag superont i ryggen sent i går kväll. Lustigt det där, hur det kommer och går. Oftast kommer det och stannar men sista veckan har varit så pass bra att jag inte ens har vågat berätta om det med rädsla för att jinxa det. Och vet ni, jag fick för mig att det kanske kunde vara de nya värktabletterna som jag varit med och provat ut. Vi i studien har ju inte fått veta när vi ätit placebo och när vi ätit riktig medicin, eller ens om, men ett tag var jag övertygad om att det faktiskt vänt. För varje kväll som jag rapporterat in så har siffrorna sjunkit typ. Från 8 till 4 på kanske sex dagar. Efter det att jag rapporterade gårdagens rekordlåga siffra så fick jag ironiskt nog så galet ont att jag knappt sovit på hela natten. Och mer ironi blev det i dag när jag åkte till läkarna för den veckoliga provtagningen/undersökningen. Läkemedelsföretaget hade redan sett mina låga siffror från veckan som varit och meddelade att jag inte kan vara med i studien längre. Alla på kliniken tyckte att det var extra lustigt eftersom jag just i dag hade så ont att jag knappt kom upp på britsen för att ta EKG och för att undersökas av läkaren. Som sagt, ironi. Jag fick veta, lite så där inofficiellt, att fyra hade trillat ur studien förra veckan och att ögonbryn nu höjs på grund av detta.
Jag bryr mig egentligen inte. Nu slipper jag lägga en förmiddag i veckan på att åka in till stan och jag slipper fylla i och rapportera och ringa osv. Men jag kan inte sluta tänka på att det faktiskt var bättre där ett tag. Tänk om jag fått den riktiga medicinen och att det hjälpte? Fast då skulle jag väl inte ha blivit diskvalificerad från studien? Jag tänker också på hur lustigt det måste bli när de ser mina fina siffror från förra vecka och sen mina hemska siffror från i morse, som jag hann att lämna innan jag blev "avstängd". Läkaren sa att om gårdagskvällens siffra varit som den i morse så hade jag fortfarande varit med. Galet.
Nåja, det om detta. Nästa vecka ska jag få träffa läkaren Björn på mottagningen, som "plåster på såren".
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Ibland förstår man inte vetenskapen. Krya på dig i alla fall. Kramar
Skicka en kommentar