Vår date med Benjamin och Patrik blev inställd så Ture och jag gick till Parkleken Kulan för att leka. Tänk egentligen, det där med att leka liksom. Han har allt det roliga framför sig. Det tråkiga också men framför allt det roliga. Jag kommer ihåg hur roligt det var att leka, jag minns det så väl. Jag kommer ihåg hur vi lekte Burken och Röda-vita rosen, hur vi åkte till Ossvallesund och badade och tävlade i att hoppa från bergen. Jag minns hur vi spelade fotboll/hockey/basket/badminton/coronne/krockett/pingis. Jag minns hur vi byggde kojor i skogen och hur vi cyklade kapp. Jag minns hur mina storebröder ibland, ganska ofta faktiskt, lät mig vara med och leka när det var med sina killkompisar. Jag minns hur jag lekte smakleken med Maria, hur jag åkte inonhusrutschekana med Åsa, hur jag paddlade kanot med Johan, hur jag fångade grodyngel med Didden. Jag minns när vi snodde den där porrtidingen från en kompis pappa och la den där hennes mamma skulle hitta den, utan en tanke på att någon kunde bli sårad. Jag minns när jag busade med morfar Calle i Nabben, hur han lärde mig tälja visselpipor av aspgrenar, minns hur vi metade abborre vid Gäddenäs och drog runt på varandra i en kärra på gården. Jag minns Johan och Johan och Johan och Roger och Andreas och Håkan och Staffan och Didde och Mattias så klart, alla barn i min ålder på gatan var killar. Jag minns Åsa och Åsa och Åsa och Therese och Sofie, jag minns alla kompisar jag fick i skolan. Jag minns brödernas vänner, som lät mig hänga med fast jag var en liten plutt. Jag minns när jag lånade Jörgens moped och körde den fastän att jag inte nådde ner till marken. Jag minns mina bröders orange treväxlade cyklar och min gröna Monark. Jag minns gymnastikträningen efter skolan och att jag fick beröm för att jag var vig och jag minns all fotbollsträning och det var coolt att känna sig riktigt bra på något. Jag minns ingen läxläsning men den blev väl gjord på något sätt, kanske efter all lek. Jag minns att jag hade roligt, hela hela tiden. När jag tänker på att Ture har allt det där framför sig blir jag alldeles varm. Tänk vad mycket roligt han har att se fram emot.
Här modellar han sin nya barbamössa.
Här får han låna fotbollen av de stora killarna.
Här cyklar han. Typ.
1 kommentar:
Det är helt underbart hur mycket livet har att bjuda på. Hoppas han får en lika bra uppväxt som du och dina bröder hade.
Skicka en kommentar