Stackars Ture, han klättrar på väggarna här medan vi andra kämpar på med diverse förkylningsbekymmer. Nu är det dock äntligen bättre för min del, mest huvudvärk och de vanliga förkylningsresterna kvar. I eftermiddags gick han och jag således ut på en första ordentlig busrunda på länge. Vi hade tur, nere på Ängen, vår idrottsplats/parklek/fritidsgård, var det full rulle. Den här veckan och förra är det en massa hålligång med turnéringar, dans, ansiktsmålning och provapåidrotter osv. Och så fanns det en hoppborg. Hallå, en hoppborg! Det är ju precis det rastlösa barn behöver.
Efter ett par timmar ute gick vi förbi centrum för att köpa glass. Vi åt vår glass på torget och pratade med Sixtens pappa Jonas som vi sprang på. Det blåste förskräckligt och helt plötsligt såg vi hur torghandlarens jättestora megaparasoll liksom lyfte ur sin hållare och flög iväg. Först bara en meter åt ett håll så att den hamnade på deras markistak, men sedan åkte den ner och var på väg att träffa Ture. Supersnabba Jonas såg vad som höll på att hända och kastade sig fram och skyddade lilla Ture. Det tokiga var bara att Ture aldrig förstod vad som hände utan han blev istället livrädd för stackars Jonas som liksom helt plötsligt bara slet undan honom från där han stod. Som han grät Ture, han var otröstlig ett bra tag. Till slut fick Jonas helt enkelt gå sig väg, Ture var så upprörd. Vi är supertacksamma för hans hjälteinsats. Det var aldrig någon fara, men själva parasollet hade en ordentlig metallstång som hade kunnat göra någon riktigt illa om den blåst rakt upp och sen åkte ner och träffat i skallen. Hemska tanke. Tack igen till Jonas!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar