Dagens väntan

Alltså, vi väntar fortfarande på Godot.
Först på söndag har vi väntat klart.

Dagens uppdatering

Jag har legat lite lågt. Jag har haft en del spännande på gång på jobbet, och samtidigt har jag fått order av doktorn att ta det lugnt. I helgen ska jag inte göra mer än nödvändigt. Eller jo, jag ska jobba nån timme i morgon. Ett litet hemligt wallraffuppdrag minsann. Och på söndag är det äntligen dags för teater.

Dagens hiss

Vi kollade på en lägenhet i dag. Den ligger på en hög kulle, högst upp i ett högt hus. Vi tror att den har stans absolut bästa utsikt. Och det var därför vi var där. Men det var inte det jag skulle berätta.

Det var uppsamling utanför porten. Mannen som bor i lägenheten kom ut för att hämta oss. Vi var tio. Eftersom vi skulle högt upp i luften tog vi hissen. Jakob och jag gick in som nummer två och tre i hissen, efter lägenhetsmannen. Det som hände därnäst var således inte vårt fel. För sen klev fyran, femman, sexan, sjuan och åttan in i hissen. Fyran var mycket tjock. Tjocktjock liksom. Någon tryckte på knappen upp, och hissen gick ner. Den gjorde tvärtom. Oj sa vi och det fnittrades lite nervöst runt omkring oss. Någon läste på skylten som varnade för överlast. Max 6 personer. Max 600 kilo. Lampan lyste inte. Vi förstod att den var paj. Hissen fortsatta att sakta glida nedåt. Sakta sakta. När vi nådde källaren öppnade han som stod närmast dörren dörren. Det var smart. Han, sonen och en kvinna klev ur hissen. Nu är vi bara fem sa lägenhetsmannen, nu kan vi åka upp. Så stängdes dörren och vi tryckte på uppknappen igen. Och hissen fortsatte nedåt. Trots att det inte fanns någon mer våning så åkte hissen sakta nedåt. Den tjocktjocka kvinnan tog det med ro. Jag väger ju en del deklarerade hon. Sen stannade hissen. Och stod stilla i 30 minuter. Jag fick sitta på den lilla fällutpallen eftersom ryggen var ond. Vi hade det ganska mysigt. Jag sa till Jakob att jag hade matlåda med mig i väskan. Lystna blickar kastades mot den redan efter ett par minuter. Hur som helst kom hissreperatören till slut. Han fick upp dörren och vi tog oss till en annan hiss för att åka upp. Den hissen vägrade också lyfta, fastän att vi inte fyllt den lika hårt den här gången. När den inte vill lyfta trots att vi bara var fyra såg kvinnan faktiskt ganska bedrövad ut. Hon steg ut och vi åkte upp. Jag kände mig hemsk.

Som en liten smal hissåkerska liksom.

Dagens återkoppling

Jag gick ut för att köpa lunch på förmiddagen. Utanför affären stod två kvinnor i femtioårsåldern och bläddrar i tidningen. Jag såg att de läste och diskuterade en artikel jag skrivit. Det svindlade nästan lite. Jag ville veta vad de sa, vad de tyckte - så jag saktade in och gick närmare. Jag kunde stanna upp ett par sekunder bredvid dem, för en man med kundvagn var nära att köra på mig. Kvinnorna var positiva, glada rent av. I artikeln fanns ny information som var till användning för den ena av dem. Det kändes bra. Tänk om de stått där och varit förbannade över att jag hade fel, var knäpp eller inte kunde stava. Det här var bättre.

Dagens "tick a box"

Dagens frågor

Vet Dawit Isaak om att vi kämpar för honom och tänker på honom?

Är Carina Berg medveten om hur underbar hon är?

Är det någon som förstått hur det kommer sig att proffsmobbaren Katrin Zytomierska fortfarande får nya uppdrag på TV?

Kommer Pirate Bays mamma att hälsa på i fängelset?

Dagens minne

K-245.
Det var mitt första lånekortsnummer. Jag fick det när jag gick i ettan och jag glömmer det aldrig. Det var lika stort som om någon skulle ge mig en jordenruntresa i dag. Jag gick i Kristinebergsskolan i Oskarshamn, mina bröder gick i samma skola. Jörgen på mellanstadiet, Joakim på högstadiet. För att komma till biblioteket så var man tvungen att passera de stora barnens skolbyggnader. Joakims kompisar brukade skoja med mig och busa lite när jag gick förbi med mina kompisar. Det var såååå coolt för Leffe-punk var skolans häftigaste snubbe och så snygg och han pratade alltid med mig när jag och mina kompisar gick till bibblan. Coolheten gnuggades liksom av på mig och det hade jag glädje av under hela mina skoltid.

Bibblan var en helt ny värld. Där fanns ju allt, trots att det inte var så stort. Jag cyklade dit när jag inte hade något bättre för mig. Ganska snart växte jag ur barnavdelningen och började läsa böcker för de lite äldre. Det dröjde innan jag valde vuxenromaner - men biografier, faktaböcker, fotoböcker, uppslagsböcker och kartböcker bläddrades det frenetiskt i. Jag älskade att läsa om Paul Newman och James Dean, om Beatles och Elvis, om den där konstiga stammen på Madagaskar, dikter av Fröding och om smycken från Tiffany's i New York.

När jag blev lite äldre kunde jag cykla in till stan själv. Biblioteket där var större. Världen vidgade sig ytterligare. Där fanns ännu fler böcker och till och med musik. Jag kunde sitta där i timmar och läsa och lyssna.

K-245. Vikken grej.

Dagens skog

Nu är det fler som odlar hemma.
Kolla själv!

Dagens ordspråk

Över en dörr i en sal i stadshuset, där presskonferenser och prisutdelningar tydligen äger rum, kan man läsa diverse ordspråk. Den här är så klart en klyscha, men ack så skön att ta till när medarbetare på redaktionen klagar över usel ekonomi. Själv har jag det ganska bra. Min lite lunkande (men ändå mysiga så klart) livsstil kostar inte så mycket pengar.

Dagens trädgårdsmästare

Jag kan inte sluta skratta åt den unge ryske man som sägs har andats in ett frö och nu odlat en gran i lungan. Det är ju fantastiskt, rent av underbart. Jag skulle vilja träffa honom, skaka hand och kanske ge honom en kram. Om han inte sticks vill säga.

Dagens bojkott

Jag är helt chockad. I jakten på att bli mer familjevänliga har Amazon bestämt sig för att plocka bort "farliga" böcker ur sortimentet. DH Lawrences gamla klassiker Lady Chatterlys älskar platsar inte längre. Inte heller författare som Annie Proulx och Jeanette Winterson. Tydligen har även Stephen Frys självbiografiska bok också tagits bort från sortimentet. Den är FÖR gayish. Jag kräks.

Jag bestämmer här och nu att jag aldrig någonsin igen kommer att handla ifrån Amazon. Så det så!

Dagens tips

Nu sitter jag på redaktionen och skriver. Samtidigt lyssnar jag på Tom Waits platta The Early Years Vol. 2. Den är fantastiskt. Underbar. Jag fastnade först för låten blue Skies, men det visar sig att alla låtarna är lika bra.

Om du har Spotify kan du lyssna här:

Tom Waits – The Early Years Vol. 2

Dagens presskonferens

I dag drog jag till Stadshuset i ryk och drag. En undersökning om hedersrelaterat förtryck av unga i Stockholm skulle presenteras. Alla var där. Jag kände inte mig inte alls så liten och utanför som jag trodde att jag skulle göra när SVT, Ekot och TV4 viftade med sina kanoner. Jag är ju ta mig fan en av dom nu. Typ.

Dagens minne

För knappt två år sedan gifte sig min gode vän Johan med sin Alex. Bröllopet hölls på Muskö och allt var lyckat. Solen sken och alla var nöjda med god mat, musik och sällskap. Jakob hade hand om musiken. På kvällen spelade därför Marino and King Five. Vilken grej. Jag har aldrig sett så många härliga människor ge järnet på ett dansgolv i hela mitt liv. Det var som om varenda tant från Skåne hittat dit.

När det var dags att bryta upp hjälpte jag som vanligt Jakob att rodda ihop grejerna. Vi packade bilen full med högtalare, instrument och PA-systemet med monitorer och pryttlar. När vi lämnade gården där festen hållits var klockan säkert tre på morgonen. Det var kolsvart ute och inte en själ syntes. Stämningen var lite läskig, dis låg över de öppna fälten på Muskö. Helt plötsligt får vi syn på en person på en cykel. Först tänker jag att det måste vara någon som varit på samma fest som vi och som varit smart och valt cykel istället för bil. Men nä, när vi kommer närmare ser vi att det är ett barn, en grabb i tioårsåldern. Det var mitt i natten, han hade en t-shirt och shorts på sig och trampade på i maklig takt. 

Sedan den dagen har jag tänkt på honom allt som oftast. Var han på riktigt? Vart var han på väg? Saknade hans mamma honom? Var det en dröm?

Dagens påsk

Jag har haft en trevlig helg med min nära och kära i Småland. Jag hann träffa min äldsta bror Joakim och hans familj i torsdags. Det var en trevlig överraskning. På långfredagen kom min andra bror Jörgen med sin söta familj till oss i Timmernabben. Vi hämtade även lilla mormor Brita. God mat, sol på verandan, promenader med hund och katt, kolla in häst och höns. Och så godis så klart. Allt man behöver.

Grannens häst Jonatan är liten och söt.

Andra grannen har höns. De jobbade hårt i påsk.

På lördagen hade vi tråkigt och åkte därför till Kalmar för att göra av med pengar. Då blev allt mycket roligare igen. Vi passade på att fika på ett nytt ställe på Baronen. Trevligt.

Titta! Där sitter min söta mamma Mia och fikar.

Dagens dosa

Dagens dosa är tidigare nämnda Ellas små söta gympadosor. Har ni sett nåt sötare?

Dagens barn

Har jag nämnt Ella tidigare? Hon är min bror Jörgen och hans fru Reenés lilla sladdbarn. Det har sagts att hon är lik mig när jag var i den åldern. Det gör mig stolt och glad. 

Dagens tips

Jakob tycker att jag ska tipsa och recensera böcker och film mer än jag gör. Och det kan jag väl göra så klart.

Personligen tycker jag att det rätt korkat av mig att, redan så här inledningsvis, avslöja vad som är det bästa man kan läsa. Jag menar, vad finns det då kvar liksom.
Om jag bara ska rekommendera en författare som jag tycker att du ska läsa så måste jag säga Jennifer Belle. Jag har nämnt henne här i bloggen tidigare, jag nämner henne igen. Jennifer Belle har skrivit tre romaner, en barnbok och massa essäer och krönikor i tidningar som The New York Times Magazine, The New York Observer, The Independent Magazine (London). Hon är extremt träffsäker, ironisk, rolig, smart och begåvad som författare. Jag kan bara komma på Dorothy Parker som når upp i samma liga. Romanerna hon har skrivit är:
Going down. Debutboken skakade om bokvärlden eftersom hon så frankt skrev om en ung tjej som prostituerar sig för att ha råd att kunna fortsätta plugga. Den är inte tragisk och smörig en enda sekund, utan bara kul och skön.
High Maintenance. Den här boken är kanske lite mer försiktig, men fortfarande träffsäker och kul. Den handlar om en ung tjej som skiljer sig från sin man och därför måste försörja sig som mäklare (som alla andra skilda kvinnor i NY). Hon saknar sig lägenhet, mer än sin man, och gör allt som går för att få tillbaka den.
Little Stalker. Den bästa bok jag någonsin läst. Handlar om en tjej som är besatt och förföljer en känd filmmakare (Woody Allen om du frågar mig). Den är absurd, hysteriskt rolig och mycket bra. Slutet är lite platt, men det gör inget eftersom resten är perfekt. Om du bara ska läsa en bok någonsin igen rekommenderar jag dig att läsa den här.

Alla tre böckerna utspelar sig på Manhattan.
High Maintenance finns översatt på svenska och heter Höga förväntningar (usel översättning). Men strunta i den svenska versionen, alla böckerna vinner på att läsa på engelska eftersom Belles språk är underfundigt och stundom häpnadsväckande.

Bilden är från i somras när Jakob och jag var i USA. Här, på Manhattan, sprang vi en dag rakt på huset där huvudpersonen i boken High Maintenance bor. Hon heter Liv Kellerman och jag är lite kär i henne. 

Här står jag på andra sidan gatan, vid hennes stamhak. Jag gör segertecknet för första gången i mitt liv. Ni kanske förstår hur stort det här var för mig.