Dagens minne

K-245.
Det var mitt första lånekortsnummer. Jag fick det när jag gick i ettan och jag glömmer det aldrig. Det var lika stort som om någon skulle ge mig en jordenruntresa i dag. Jag gick i Kristinebergsskolan i Oskarshamn, mina bröder gick i samma skola. Jörgen på mellanstadiet, Joakim på högstadiet. För att komma till biblioteket så var man tvungen att passera de stora barnens skolbyggnader. Joakims kompisar brukade skoja med mig och busa lite när jag gick förbi med mina kompisar. Det var såååå coolt för Leffe-punk var skolans häftigaste snubbe och så snygg och han pratade alltid med mig när jag och mina kompisar gick till bibblan. Coolheten gnuggades liksom av på mig och det hade jag glädje av under hela mina skoltid.

Bibblan var en helt ny värld. Där fanns ju allt, trots att det inte var så stort. Jag cyklade dit när jag inte hade något bättre för mig. Ganska snart växte jag ur barnavdelningen och började läsa böcker för de lite äldre. Det dröjde innan jag valde vuxenromaner - men biografier, faktaböcker, fotoböcker, uppslagsböcker och kartböcker bläddrades det frenetiskt i. Jag älskade att läsa om Paul Newman och James Dean, om Beatles och Elvis, om den där konstiga stammen på Madagaskar, dikter av Fröding och om smycken från Tiffany's i New York.

När jag blev lite äldre kunde jag cykla in till stan själv. Biblioteket där var större. Världen vidgade sig ytterligare. Där fanns ännu fler böcker och till och med musik. Jag kunde sitta där i timmar och läsa och lyssna.

K-245. Vikken grej.