Dagens kram

I dag skulle jag vilja ge en stor kram till Annika Östberg, som tycks vara på väg tillbaka till Sverige igen. Det är på tiden tycker jag.

Nu kommer jag att skriva något som jag vet att en del av er inte kommer att förstå.

Jag är en förlåtande människa. I mitt hjärta ryms en massa kärlek och förståelse för olika människors olikheter. Jag är inte långsint och jag tycker att alla människor har rätt till en hel massa nya chanser när de gjort fel eller misslyckats med något. När jag ser Toni Alldén bryta ihop efter det att han mördat Carolin Stenvall gråter jag både för hennes skull OCH för Tonis. Stackars jävla Toni. Jag tycker så synd om honom. Jag tycker absolut att han ska ha ett långt straff, men jag tycker främst att han ska få stöd och hjälp att lära sig leva med vad han har ställt till med. Jag tycker också att det är inhumant att inte låta tidsbestämma Mattias Flinks straff. Han har suttit fängslad i 15 år nu. Jag vet inte hur lång tid det tar för en människa att sona så många mord, men jag tycker att han efter 15 år åtminstone skulle få en chans att se ljuset i tunneln.
Min mammas bror dog under mycket olyckliga omständigheter när han var bara 19 år. Sedan dess har jag aldrig hört någon i min familj säga ett ont ord om mannen som med en knytnäve orsakade hans död. Jag tror att det kan ha gjort mig till en bättre människa.

Välkommen hem Annika!