Personligen tycker jag att det rätt korkat av mig att, redan så här inledningsvis, avslöja vad som är det bästa man kan läsa. Jag menar, vad finns det då kvar liksom.
Om jag bara ska rekommendera en författare som jag tycker att du ska läsa så måste jag säga Jennifer Belle. Jag har nämnt henne här i bloggen tidigare, jag nämner henne igen. Jennifer Belle har skrivit tre romaner, en barnbok och massa essäer och krönikor i tidningar som The New York Times Magazine, The New York Observer, The Independent Magazine (London). Hon är extremt träffsäker, ironisk, rolig, smart och begåvad som författare. Jag kan bara komma på Dorothy Parker som når upp i samma liga. Romanerna hon har skrivit är:
Going down. Debutboken skakade om bokvärlden eftersom hon så frankt skrev om en ung tjej som prostituerar sig för att ha råd att kunna fortsätta plugga. Den är inte tragisk och smörig en enda sekund, utan bara kul och skön.
High Maintenance. Den här boken är kanske lite mer försiktig, men fortfarande träffsäker och kul. Den handlar om en ung tjej som skiljer sig från sin man och därför måste försörja sig som mäklare (som alla andra skilda kvinnor i NY). Hon saknar sig lägenhet, mer än sin man, och gör allt som går för att få tillbaka den.
Little Stalker. Den bästa bok jag någonsin läst. Handlar om en tjej som är besatt och förföljer en känd filmmakare (Woody Allen om du frågar mig). Den är absurd, hysteriskt rolig och mycket bra. Slutet är lite platt, men det gör inget eftersom resten är perfekt. Om du bara ska läsa en bok någonsin igen rekommenderar jag dig att läsa den här.
Alla tre böckerna utspelar sig på Manhattan.
High Maintenance finns översatt på svenska och heter Höga förväntningar (usel översättning). Men strunta i den svenska versionen, alla böckerna vinner på att läsa på engelska eftersom Belles språk är underfundigt och stundom häpnadsväckande.
Bilden är från i somras när Jakob och jag var i USA. Här, på Manhattan, sprang vi en dag rakt på huset där huvudpersonen i boken High Maintenance bor. Hon heter Liv Kellerman och jag är lite kär i henne.
Här står jag på andra sidan gatan, vid hennes stamhak. Jag gör segertecknet för första gången i mitt liv. Ni kanske förstår hur stort det här var för mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar