När jag var 22 jobbade jag som möbelsömmerska för en kvinna som hette Maggie. Det var ett roligt jobb på alla sätt eftersom det vi gjorde var fina och eftertraktade grejer som snabbt såldes på ROOM och NK interiör. En sak med Maggie som var intressant var att hon ofta sa att jag var vacker. Då och då kunde hon spontant ge mig komplimanger ur tomma intet. Jag var inte vacker då, har jag för mig, men hon brukade förklara det med att hon tyckte att de flesta unga var vackra i hennes ögon.
Långt senare förstår jag nu vad hon menade. Jag håller med henne. De flesta unga är vackra och ta mig attans om inte de allra flesta människor, oavsett ålder, är vackra. Många är fina på utsida och ännu fler på insidan. Men vad jag skulle komma till är att jag ibland ändå har fuldagar. Det är som tur var inte så ofta för då hade det varit jobbigt. De här fuldagarna är alla riktigt gräsligt fula. Folk har konstiga krokiga tänder, ser smått förvridna ut och luktar konstigt. De pratar för högt, har konstiga kläder och är i vägen. Men mest av allt är de fula. När jag sedan vaknar till en ny dag är alla återigen vackra och underbara. De luktar gott och får mig att le, de går in i mig på tunnelbana och vi ler mot varandra. Vi är vackra människor.
fredag 20 november 2009
Dagens gamla bilder
Här sitter jag och väntar på min mat. Vi är på en typisk louisianarestaurang i New Orleans och vill givetvis testa de lokala delikatesserna.
Jag fegade ur lite och valde en burgare. Det kan ha varit den godaste hamburgertallrik jag någonsin testat, och framförallt den med högst energiinnehåll.
Jakob var lite mer våghalsig och valde en klassisk Po' Boy. En Po' Boy är en slags avancerad macka från Louisiana. Den kan innehålla kött, kyckling eller seafood som givetvis är friterat och så lite annat smått och gott. Det här var hans första, absolut inte hans sista.
Dagens maskin
En gång fick jag en popcornmaskin i present av Anna. Så här såg det ut när jag varvade igång den.
Dagens fundering
I dag tänker jag på alla ensamma människor där ute. Vad händer när de blir sjuka? Tänk att vara så här sjuk utan att ha någon som hämtar kallt vatten, fluffar kuddar och tvingar en att äta. Det är lite sorgligt när jag tänker på det.
Själv har jag egentligen inte så mycket hungerkänslor just nu, men J är gullig och bjuder på saker jag älskar.
Själv har jag egentligen inte så mycket hungerkänslor just nu, men J är gullig och bjuder på saker jag älskar.
I går hämtade han kyckling med cashew på Ho's, stans bästa kines.
Och i dag snurrade han ihop en marängtårta med glass, grädde, bananer och daim.
Dagens uppdatering
I dag är jag lite piggare. Jag har inte lika mycket feber och när jag hostar så känner jag hur det liksom lossnar något för första gången. Jag tror att det är positivt, och anledningen till varför läkarna inte skriver ut hostdämpande till svininfluensapatienter. Jag ligger fortfarande på soffan dock för kroppen gör ont överallt, mest i revbenen och jag tror diafragman. Det är lite Groundhog Day över mitt liv just nu. Vakna, flytta över till soffan, titta på samma program på tv, sova, titta på tv och sen flytta över till sängen för att sova lite till.
torsdag 19 november 2009
Dagens influensa
Ja, det här med svininfluensan. Jag tror att det är läskigare för dem som bara läser rubrikerna i tidningen, alltså de som inte fördjupar sig i ämnen. Jag var ganska påläst, så när jag läkaren i går gav mig domen så tog jag den med ro. Man dör i regel inte av svininfluensan. De som dött har haft allvarliga sjukdomar i botten eller problem med vikten osv. Läkaren i går skickade ändå hem mig med ordern att hålla koll på febern och andningen. För det är det som är det läskiga. Jag har jättehög feber och det är tungt att andas, men läget är under kontroll. Övriga symtom ser ut som vilken jäkla influensa som helst: hosta, som jag tror kan ha knäckt ett revben eller så, värk i stora delar av kroppen, feberfrossa, nästäppa, trötthet, halsont, knäppande i öronen, och för min del även rinnande ögon. Men, allt är ok för jag kommer att bli frisk igen, ganska snart tror jag.
Så, det sämsta är: febern tror jag. Och värken. Och att jag inte orkar plugga till tentan eller seminarieuppgifterna.
Det bästa: att Jakob är här hemma och är världens gulligaste. Att jag bara orkar sova och titta på tv. Och äta godis, för det får man göra när man är sjuk.
Så, det sämsta är: febern tror jag. Och värken. Och att jag inte orkar plugga till tentan eller seminarieuppgifterna.
Det bästa: att Jakob är här hemma och är världens gulligaste. Att jag bara orkar sova och titta på tv. Och äta godis, för det får man göra när man är sjuk.
onsdag 18 november 2009
måndag 16 november 2009
Dagens klipp
När jag har tråkigt händer det att jag tittar på Catherine Tate Show på BBC. Hon är verkligen hysteriskt rolig. När hon spelar den här gamla gumman som lever för sitt barnbarns besök är hon som bäst. Som ni ser är hon en mästare på att skildra alla sorters människor, gärna knasiga och trasiga.
Så här ser hon ut egentligen:
Så här ser hon ut egentligen:
söndag 15 november 2009
lördag 14 november 2009
torsdag 12 november 2009
Dagens tips
Att lära sig något samtidigt som man surfar runt på nätet är ju ändå det bästa som finns. Jag känner mig lite mindre onyttig och introvert då. Här är ett av mina favoritställen på nätet. Know Your Meme. Här presenteras små korta tv-program som förklarar internetfenomen och dylikt. Mycket underhållande. Håll till godo.
onsdag 11 november 2009
tisdag 10 november 2009
Dagens Matte snickare
Jag brukar inte dissa människor i min blogg, att mobba ligger inte i min natur. Och det här inlägget handlar inte om Matte som person utan om Matte som fenomen. Jag vet egentligen inte vem Matte är, men jag har sett hans bild i tidningar och namnet förekommer då i samband med ord som renoveringar, inredning och dans. Jag är inte dum, jag vet att han är med i något inredningsprogram på tv, men det är också allt.
Döm om min förvåning när jag och Anna F firade hennes födelsedag med att se Ladies Night på Globen för ett tag sedan. Som jag skrev när vi varit där så var det med blandade känslor jag gick dit och med blandade känslor jag kom hem igen. En av sakerna som kändes konstigt var att Matte var där och hade någon slags funktion. Han hade inga snickarbyxor och verktyg med sig och något som behövde lagas fanns ej att finna. Istället gick han omkring i smoking och hade glansigt bakåtslickat hockeyhår. Globen vibrerade av kvinnliga ångor, vi var flera tusen. Innan föreställningen började samlades vi för fördrinkar och mattebeundring. För där var han, i egen hög person. Kvinnor svimmade till höger och vänser (nåja) och när de samlades för glamourös fotografering var han där och erbjöd sig att medverka på bilderna. Anna och jag var lite generade över alltsammans och när han gick omkring mellan grupperingarna med kvinnor kräktes vi lite i munnen.
Jag förstår inte det här. Jag har tänkt på det sedan dess och jag förstår det verkligen inte. Vem är mannen? Vad har han gjort för att alla dessa kvinnor ska ojja och dregla? Jag vet att det inte beror på att han är hysteriskt snygg. Eller? Kan han kanske citera Blake samtidigt som han sågar playwoodhjärtan med fötterna? Att det inte är för att han är en ödmjuk person vet jag för var det något jag märkte den där kvällen så var det en brist på just denna viktiga ingrediensen. Han tog sig helt enkelt på väldigt stort allvar. Hur kan dessa tv-personer bli så intressanta? Är de verkligen intressanta?
Döm om min förvåning när jag och Anna F firade hennes födelsedag med att se Ladies Night på Globen för ett tag sedan. Som jag skrev när vi varit där så var det med blandade känslor jag gick dit och med blandade känslor jag kom hem igen. En av sakerna som kändes konstigt var att Matte var där och hade någon slags funktion. Han hade inga snickarbyxor och verktyg med sig och något som behövde lagas fanns ej att finna. Istället gick han omkring i smoking och hade glansigt bakåtslickat hockeyhår. Globen vibrerade av kvinnliga ångor, vi var flera tusen. Innan föreställningen började samlades vi för fördrinkar och mattebeundring. För där var han, i egen hög person. Kvinnor svimmade till höger och vänser (nåja) och när de samlades för glamourös fotografering var han där och erbjöd sig att medverka på bilderna. Anna och jag var lite generade över alltsammans och när han gick omkring mellan grupperingarna med kvinnor kräktes vi lite i munnen.
Jag förstår inte det här. Jag har tänkt på det sedan dess och jag förstår det verkligen inte. Vem är mannen? Vad har han gjort för att alla dessa kvinnor ska ojja och dregla? Jag vet att det inte beror på att han är hysteriskt snygg. Eller? Kan han kanske citera Blake samtidigt som han sågar playwoodhjärtan med fötterna? Att det inte är för att han är en ödmjuk person vet jag för var det något jag märkte den där kvällen så var det en brist på just denna viktiga ingrediensen. Han tog sig helt enkelt på väldigt stort allvar. Hur kan dessa tv-personer bli så intressanta? Är de verkligen intressanta?
Dagens saknad
I går kväll så blev jag av någon anledning ledsen, vemodig om du så vill. Det kändes som om en stor sorg huserade i min kropp och att mina inre organ liksom snördes åt. Att vara ledsen är inget konstigt eller farligt, men när man inte vet varför är det jobbigt. Jag tittade på mitt favoritprogram, men det blev inte bättre, jag kramade på min favoritman men det blev inte bättre. Men sen kom jag på det. Jag saknade mitt godis, mitt socker. Jag har slutat med onyttigheterna och ligger framför allt lågt med godiset.
Nu har jag även läst på mer om supertastergrejen som jag berättade om i sönsdags. Det kan vara så att de som är supertasters inte bara känner sura och beska smaker annorlunda, utan att vi även känner andra smaker starkare. Det borde således betyda att godis är godare för mig än för andra och att de smaker jag tycker om helt enkelt är ännu tydligare i min mun. Herregud, är det konstigt att jag saknar mitt godis så jag gråter?
Nu har jag även läst på mer om supertastergrejen som jag berättade om i sönsdags. Det kan vara så att de som är supertasters inte bara känner sura och beska smaker annorlunda, utan att vi även känner andra smaker starkare. Det borde således betyda att godis är godare för mig än för andra och att de smaker jag tycker om helt enkelt är ännu tydligare i min mun. Herregud, är det konstigt att jag saknar mitt godis så jag gråter?
måndag 9 november 2009
Dagens tips
I går bjöd vi på en höstig panna med kantareller och fläskfilé. Jag kan knappt förstå hur gott det blev. Ni borde testa. Receptet hittar ni här.
söndag 8 november 2009
Dagens usch, blä och tvi
Jag är inne i en fruktperiod och försöker därför variera mig för att inte tröttna på någon av favoriterna. I affären fick vi syn på en citrusfrukt som jag inte sett innan, en Sweetie. Eftersom jag även är en gottegris så var jag tvungen att testa. Så här såg den ut:
Nu till problemet. Jag är en supertaster. Jag har nämnt det innan, men jag kan förklara kort. Som supertaster så har man fler smaklökar på tungan än normalt. Det innebär att saker smakar annorlunda för mig och att det som andra tycker om bara smakar konstigt, eller rent av äckligt, för mig. Sura, beska och bittra smaker är det som är värst, att äta till exempel grapefrukt är således omöjligt. Andra saker jag inte kan äta och dricka är: kaffe, te, koriander, oliver, brysselkål, spenat, alkohol och de flesta färska örter. Listan går egentligen att göra hur lång som helst för min del. Men man ska komma ihåg att saker som normalt är svårt för många supertasters att äta eller dricka, kan fungera för andra. Jag har till exempel inga problem med kolsyra, vilket annars är vanligt.
Vad gäller Sweetiefrukten kan jag nämna att den inte alls var söt utan sur och besk som fan. För mig var den surare än en grapefrukt, Jakob höll så klart inte med.
Nu till problemet. Jag är en supertaster. Jag har nämnt det innan, men jag kan förklara kort. Som supertaster så har man fler smaklökar på tungan än normalt. Det innebär att saker smakar annorlunda för mig och att det som andra tycker om bara smakar konstigt, eller rent av äckligt, för mig. Sura, beska och bittra smaker är det som är värst, att äta till exempel grapefrukt är således omöjligt. Andra saker jag inte kan äta och dricka är: kaffe, te, koriander, oliver, brysselkål, spenat, alkohol och de flesta färska örter. Listan går egentligen att göra hur lång som helst för min del. Men man ska komma ihåg att saker som normalt är svårt för många supertasters att äta eller dricka, kan fungera för andra. Jag har till exempel inga problem med kolsyra, vilket annars är vanligt.
Vad gäller Sweetiefrukten kan jag nämna att den inte alls var söt utan sur och besk som fan. För mig var den surare än en grapefrukt, Jakob höll så klart inte med.
Dagens helg, so far
Här har det varit full rulle mest hela helgen. I fredags kväll var Arne här och jammade med Jakob. Efter det åkte vi till Heron för storhandel och middag. Jo, det kanske är lite stökigt på Heron en fredagskväll, men Thairestaurangen bjuder på en smått fantastisk kyckling med cashew så det får man helt enkelt bortse ifrån. I går var Stina, Pelle och Alexandra här och vi spelade in ett par låtar där vi tjejer sjöng. Alexandra har således fått med sig en alldeles egeninspelad skiva hem till Frankrike i dag. På kvällen kom min Anna hit och vi käkade lasagne och myste framför en film uppkrupna i soffan.
Och nu väntar vi på att Herbert, Anna och lilla fina Stella som ska komma på middag. Full rulle som sagt var.
lördag 7 november 2009
Dagens jam
Det allra minsta av Jakobs alla projekt är en liten duo som han har tillsammans med Arne Winald. De spelar melodisk jazz med inslag av rytmer från New Orleans och Karibien, och finns här om man vill boka. I dag jammade de dock här hemma i vardagsrummet. Då lät det så här:
fredag 6 november 2009
torsdag 5 november 2009
Dagens minne
Det kanske är svårt att se vad det här föreställer, men jag kan avslöja att det är en gammal dator, en PC för att vara exakt. Jag köpte den för 12-13 år sedan, det var min första. Nu är det så klart Mac som gäller och den här gamla skorven tjänade ut för säkert 9 år sedan. I dag kom jag mig för att kasta den. Hur jag skulle öppna skrället för att få ut hårddisken (den vill jag inte att någon annan ska få händerna på) kunde jag inte lista ut så det blev hammare och skruvmejsel istället.
Här är han.
Jag har många minnen som kan kopplas till den där datorn. Jag lärde känna Sefors genom den. Av alla minnen är det favoriten. Vi började läsa varandras texter på någon löjlig sajt, sen gick vi över till mail och senare, efter vad som måste ha varit drygt ett år så träffades vi för första gången. Han blev snabbt en kär vän och är fortfarande. Jag tror att våra mailkonversationer skulle kunna sättas ihop till en bok och underhålla er alla. Jag kastar datorn men behåller Sefors.
Här är han.
Dagens konsert
I kväll var det dags för Elin Ruth Sigvardsson på Debaser. Jag är alldeles varm i hela kroppen och främst i hjärttrakten för det var så bra, så fint, så vackert. Elin är så full av talang, rösten blir bättre för varje platta och när hon släpper loss på något av alla instrument hon bemästrar bevisar hon att hon är den bästa kvinnliga svenska artisten just nu.
De flesta låtarna var från senaste plattan. Bara två eller tre gamla låtar. Det passade mig perfekt för den sista plattan är fulländad.
Lars Eriksson gästade på låten Love, som jag tror är första singeln från plattan. Lars verkade lite nervös, men man vet att där bakom skymtar en röst som vi kommer att höra igen och igen och igen.
Jag fick det här fina Elinörhänget av Jakob. Gud, jag låter lika galen i Elin som jag var i Al när vi kom hem från Al Greenkonserten och han hade gett mig den där rosen.
Vi sprang på söta Anna-Maria med sällskap på väg ut från Debaser. Hon var också nöjd med spelningen. Jag undrar om hon fått upp ögonen för Elin när jag tjatat om henne här? Anna-Maria, jag är så nyfiken, svara =)
tisdag 3 november 2009
Dagens tips
Jag kan mycket väl vara den sista som läser Flyga drake. När böcker blir så där populära och omtalade så brukar jag ha svårt att ta mig an dom, det tar liksom emot på något sätt. Det kan ha att göra med att jag är rädd för att bli besviken, men det kan också ha att göra med att jag inbillar mig att alla de som säger att en bok är fantastisk egentligen har dålig smak. Nu har jag den i alla fall på min iPod och den är riktigt bra. Krister Henriksson läser, han är också bra. Så om det finns någon där ute som inte har läst den än så rekommenderar jag er att göra det. Mig kan ni lita på.
Dagens Thommy Berggren
Att jag länge haft en crush på Thommy Berggren avslöjade jag här. I dag gjorde han min dag genom att jogga förbi mig på Hamngatan. Stiligt klädd i kostym och tillhörande rock, vacker och stressad. Han hade så bråttom att Anna, som pratade med sin bror i telefon, missade honom. Men jag såg, oj vad jag såg.
Dagens observation
Blogger beter sig lite konstigt just för tillfället, därför blev det inget inlägg i går. Nu är jag tillbaka.
Jag tog en morgonpromenad och påmindes om hur underbart vackert det är här i Bredäng. Om man går ner redan vid Sätravarvet så får man 20 minuter promenad längs med vattnet. Sen kommer man fram till Mälarhöjden där vackra hus trängs längs med stranden. De står huller om buller, som vore de utkastade av en jätte som spelat tärning. De som bor där har det nästan lika fint som vi i Bredäng.
På vägen tillbaka träffade jag en kelig katt. Den hade halsband på sig så jag blev inte olycklig och orolig, utan passade på att klappa på den eftersom J inte var med.
Jag tog en morgonpromenad och påmindes om hur underbart vackert det är här i Bredäng. Om man går ner redan vid Sätravarvet så får man 20 minuter promenad längs med vattnet. Sen kommer man fram till Mälarhöjden där vackra hus trängs längs med stranden. De står huller om buller, som vore de utkastade av en jätte som spelat tärning. De som bor där har det nästan lika fint som vi i Bredäng.
På vägen tillbaka träffade jag en kelig katt. Den hade halsband på sig så jag blev inte olycklig och orolig, utan passade på att klappa på den eftersom J inte var med.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)