I går kväll så blev jag av någon anledning ledsen, vemodig om du så vill. Det kändes som om en stor sorg huserade i min kropp och att mina inre organ liksom snördes åt. Att vara ledsen är inget konstigt eller farligt, men när man inte vet varför är det jobbigt. Jag tittade på mitt favoritprogram, men det blev inte bättre, jag kramade på min favoritman men det blev inte bättre. Men sen kom jag på det. Jag saknade mitt godis, mitt socker. Jag har slutat med onyttigheterna och ligger framför allt lågt med godiset.
Nu har jag även läst på mer om supertastergrejen som jag berättade om i sönsdags. Det kan vara så att de som är supertasters inte bara känner sura och beska smaker annorlunda, utan att vi även känner andra smaker starkare. Det borde således betyda att godis är godare för mig än för andra och att de smaker jag tycker om helt enkelt är ännu tydligare i min mun. Herregud, är det konstigt att jag saknar mitt godis så jag gråter?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar