I kväll var det dags för Elin Ruth Sigvardsson på Debaser. Jag är alldeles varm i hela kroppen och främst i hjärttrakten för det var så bra, så fint, så vackert. Elin är så full av talang, rösten blir bättre för varje platta och när hon släpper loss på något av alla instrument hon bemästrar bevisar hon att hon är den bästa kvinnliga svenska artisten just nu.
De flesta låtarna var från senaste plattan. Bara två eller tre gamla låtar. Det passade mig perfekt för den sista plattan är fulländad.
Hon skiftade mellan gitarrer, dragspel, munspel, klockspel, tamburin och piano.
Klockspelet.
Lars Eriksson gästade på låten Love, som jag tror är första singeln från plattan. Lars verkade lite nervös, men man vet att där bakom skymtar en röst som vi kommer att höra igen och igen och igen.
Jag fick det här fina Elinörhänget av Jakob. Gud, jag låter lika galen i Elin som jag var i Al när vi kom hem från Al Greenkonserten och han hade gett mig den där rosen.
Vi sprang på söta Anna-Maria med sällskap på väg ut från Debaser. Hon var också nöjd med spelningen. Jag undrar om hon fått upp ögonen för Elin när jag tjatat om henne här? Anna-Maria, jag är så nyfiken, svara =)
2 kommentarer:
Vi kan låtsas att det var därför :). Min kusin och jag hade pratat om det sedan vi var på Håkan Hellström men jag läser din blogg, så undermedvetet är möjligt. Du kanske kan läsa här (ammyb.blogg.se), men radera adressen sen är du snäll :).
Vad bra örhänget passade! Kram
Jag kommer absolut radera adressen sen. NOT =)
Jag visste inte att du bloggar, ser fram emot att följa ju. Kram på dig Anna Maria.
Skicka en kommentar