Dagens film

Efter föreläsningen om realism mötte jag upp Anna för bio och lite mat. Det har blivit en tradition att äta bagel på Waynes när vi går på bio på Kungsgatan, en trevlig sådan. Vi såg Luftslottet som sprängdes, Annas snälla chef bjöd oss visst. Vi har sett de två första filmerna i serien och vi var ganska nöjda med den här också. Inte storslagen direkt, men helt ok för att vara svensk. Sefors vägrade följa med. Han orkar bara med en svensk film om året och det här var inte den.

Tankar kring filmen. Hasse Alfredsson, regissörens pappa, har en roll i filmen. Det är jobbigt att se Hasse så gammal. Visst, här spelar han en roll, så jobbigt på ett annat sätt än när han var gäst hos Skavlan, men ändå jobbigt.

Och så kan jag inte låt bli att reta mig på det klyschiga i att placera de två jugoslaverna från Stockholms undre värld på en påhittad pizzeria i Bredäng. Klyschtrams.

Och så tänkte jag på kostymören Cilla Rörby som gjort kläderna till alla tre filmerna. Jag gjorde en intervju med henne i våras som jag var mycket nöjd med och hennes hem är det skönaste jag någonsin varit inne i. Helt galet med plast och färger och roliga grejer. Hon bor för övrigt i Bredäng. Mycket trevlig.




Lustigt nog åt jag inte popcornen till filmen utan när jag kom hem. Mmm.