Det går inte att se på bilden, och det spelar egentligen ingen roll, men där borta går clownen Manne. Vi sprang på honom och hans fru på Coop i dag och blev alldeles till oss. För en del där ute så betyder Manne säkert ingenting. För mig var han stor, kanske störst. Framförallt ville jag bo som han gjorde, i vita och röda färger, med hängmattor och kärlek för alla som kom och hälsa på.
Så här känner vi ju igen honom så klart.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar