När jag var liten så brukade jag och min minsta storebror, Jörgen, avslöja vad det var i våra respektive julklappar. Han hade ibland koll på vad föräldrarna hade köpt till mig, och jag visste i stort sett alltid vad mina båda bröders klappar innehöll. Att jag visste vad de skulle få var ett resultat av att jag älskade att följa med mina föräldrar ut på stan och shoppa. Jag tyckte till och med att storhandlingen på torsdag eller fredagskvällen var en happening, för efter det så gick vi alltid upp till mormor och morfar som bor/bodde på lilla torget mitt i stan i Oskarshamn. (Nästan alla mina lyckliga minnen av min barndom innefattar för övrigt mormor och morfar.)
Tillbaka till julklapparna. När det kom till julafton blev jag givetvis lite besviken, jag visste ju redan vad det var i de flesta paketen. Det visade sig varje år att det var överraskningen som var själva grejen, inte innehållet. Jag tror att jag har kommit över det där nu för det bör man ha gjort när man är vuxen. Som nu i jul när vi ska fira med min familj hemma i Småland. Istället för att alla ska "behöva" köpa julklappar åt alla så bestämmer vi innan vem som ska köpa till vem. Och för att förenkla det ett steg till så köper vi i stort sett våra egna julklappar eller i alla fall ger hundraprocentiga direktiv i form av vilken affär köparen ska gå till eller kanske vilket artikelnummer varan har. Ni hör ju själva, det här är extremt ospännade, men samtidigt mycket bekvämt. Vuxna rationella människor, det är vad vi är.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar