Efter gårdagens härliga middag med gänget på Monk så såg jag Jakob spela på den där lilla festivalen inne i stan. Eftersom jag var trött och frusen åkte jag hem före honom och passade på att köpa lite choklad på 7-eleven först. Där sprang jag på Leila K. Inget konstigt med det, hon finns ju kvar i stan och hon lever, även om ryktena ibland säger annat. En gång i tiden Europas bäst säljande kvinnliga artist, nu hemlös, sliten och förvirrad. Så bortkastat, så himla hemskt. Med ett par smutsiga kassar i varje hand vimsade hon runt och ville låna telefon av valfri kund eller kassören på stället. Oj vad ledsen jag känner mig när jag tänker på stackarn.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar