Först mättes det rörelser och hjärtljud med en mackapär och de blev inte imponerade. Efter 20 minuter med mycket lite rörelse började han dock att leva rövare, som på den gamla goda tiden. Barnmorskan sken upp och sa att det händer ibland att bebis liksom reagerar på de där mätverktygen som de spänner över magen och sen är allt som det ska igen. Hur som helst så ville de ändå att en läkare skulle kolla vidare och jag somnade faktiskt där medan jag väntade på henne. Den värsta spänningen hade släppt och jag kunde slappna av lite. Ultraljudet såg bra ut, Sillen verkar må bra. Han vinkade och svarade med att sparka ordentligt när hon "petade på" honom med ultraljudsmojängen. Det var svårt för henne att sia om varför han inte har sparkat så hårt den senaste veckan, men det händer tydligen ibland. Nu är jag ombedd att vila lite mer och att hålla uppsikt över hans rörelser. Det var skönt att höra att jag gjort helt rätt som kommit dit och att jag ska komma in igen om jag känner likadant igen.
(Här mäts det för fullt)Efteråt åt Anna och jag lunch i Skärholmen och sen åkte vi till Plantagen för att köpa blommor till balkongen. Konstigt nog blev jag tveksam och kände att J skulle få vara med och bestämma vad vi ska ha därute. Där ska ju Sillen ligga och snusa om bara ett par månader.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar