Dagens tankar

I måndags blev det bestämt att det blir kejsarsnitt för min del. Jag har hunnit fundera på det där fram och tillbaka många många gånger under min graviditet. Först var jag helt inställd på att det skulle bli så, sen började jag tveka eftersom en läkare nämnde att det skulle kunna vara svårt med bedövningen som man sätter i ryggen. Jag har också läst på en del om vad som "krävs" för att få göra ett snitt och ofta står det att man helst bör övertalas att göra ett försök på en naturlig förlossning. Allt det där har gjort mig lite förvirrad och orolig. I söndags var jag riktigt rädd att specialläkaren jag skulle träffa inte skulle förstå att det känns som en omöjlighet som min kropp mår nu. Jag hade inte behövt oroa mig. Jag hann inte sätta mig ner innan han berättade att det skulle vara omöjligt för mig att föda naturligt. Värken och försvagning i ryggen gör att jag inte ens kan försöka. Missförstå mig inte, jag hade gärna fött naturligt om jag trott att det var möjligt, men jag känner min kropp. Nu får jag i alla fall en chans att slappna av resten av graviditeten - nu vet jag ju vad som gäller. Det är inte satt något datum än, men det blir runt den 20:e juli.

Herregud, det är bara 11 veckor kvar.