Det här börjar ju bli lite löjligt. Så trött och ändå kan jag inte sova. Eller jo, jag somnade visst runt klockan tio i går kväll. Då fick J hjälpa mig att klä av mig, jag räckte liksom inte ner till kläderna. Ryggen värkte och så var jag extra tjock. Oj vad tjock jag var.
Så här ser jag inte ut längre. Det här är en bild från New York för två år sedan. Det var en underbar dag med en massa sightseeing och shopping. Sent på eftermiddagen öppnade sig himlen och ett åskoväder aldrig tidigare skådat fick alla att springa in under markiser och in på caféer och affärer. Alla utom vi som givetvis älskade det. Oj vad jag längtar tillbaka till New York. Oj vad jag längtar efter att inte vara tjock.
(Jag har ju sagt att jag inte ska prata om vikt och så i den här bloggen, men nu, när jag är gravid alltså, kommer jag att strunta i det löftet. Ja, kanske ända tills jag har gått ner i vikt igen)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Jag bòrjade ocksà vara vaken vid konstiga tider de sista mànaderna. Jag tror absolut att det àr kroppen som bòrjar stàlla in sig pà vad som komma skall...
Kram Johanna
'Upplagd av Pi kl...' Pi!
Tänkte att du skrev inget om det, så jag vill säga att jag såg det :-)
PS:
http://www.nyteknik.se/popular_teknik/teknikrevyn/article621648.ece
Men jag tycker att de hade kunnat publicera artikeln den 14:e mars, så klart.
Mia, jag såg att det blev det klockslaget. På min Pi-blogg gör jag ju så med flit men här var det en tillfällighet.
Skicka en kommentar