Den här pojken, den här underbara varma roliga lilla pojken. Den lilla pojken som alltid hittar på bus, sällan slappnar av mer än nödvändigt och som nästan alltid ser ut som om han tänker på något roligt. Jag får frågan om jag saknade honom när jag var borta fyra dagar. Ja, det gjorde jag så klart. Men, jag kom på ett knep som funkade för mig. Jag lät bli att tänka så mycket på honom, lät bli att ringa hem och prata med de här hemma osv. Varje gång jag började tänkta på honom så slog jag liksom bort den tanken och lät den sista "bilden" av honom i min hjärna vara en när han är superlycklig. Det funkade. På så sätt var han den där lyckliga lilla söta pojken som väntade på mig där hemma, och som jag snart skulle få krama igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar