Dagens wow

Jag har säkert nämnt Ryan Adams hundra gånger i den här bloggen nu. Alla gånger med en massa kärlek och respekt. Han är och kommer nog alltid vara mina absoluta musikaliska favorit, näst efter Jakob så klart. Jag förstod att han skulle vara med på Skavlan och det fick jag ju inte missa. Men precis som jag misstänkte så reagerade jag inte riktigt som hans andra fans. Istället gjorde jag som min bror Jörgen gjorde när vi var små och Stenmark skulle åka slalom. Eller sladom som jag trodde det hette i många många år. En Jörgen-Stenmarkdag på den tiden kunde se ut ungefär så här:

* Ställa klockan tidigt för att hinna med allt.
* Göra sig i ordning, äta en stor frukost, kräva att syskon är tysta och inte stör.
* Läsa sportsidorna i tidningen, försöka lista ut status på konkurrenterna.
* Använda papper och pennor för att spalta protokoll för alla åkarnas deltider och sluttider i första och andra åket.
* Vänta.
* Sätta på TV:n i god tid, se införprogrammet.
* Tävlingsstart. Se de första sju åkarna och skriva in siffrorna i protokollet.
* Stenmark i startposition. Jörgen hastar ur huset.

Alltså på riktigt. Min alldeles underbara bror var så till sig och så nervös att han inte kunde se själva åket. Så var jag i kväll när Ryan Adams var i Skavlan. Jag gick runt i lägenheten som en osalig ande.

Nåja, jag småkikade lite och låten var så klart alldeles underbar. Den här var det: