Dagens kärlek

Då och då skriver jag ett inlägg om kärlek, den där kärleken man nog bara kan ha för sitt barn. Jag älskar så klart Ture dygnet runt, men det finns stunder när mitt hjärta nästan svämmar över och jag blir alldeles knäsvag. Som i dag till exempel. Jag satt på huk och städade ur skåpet under diskbänken, ett mödosamt jobb med flera diskbråck. Ture lekte någonstans omkring mig och sen från ingenstans så stod han bakom mig och omfamnade min rygg. Han lade kinden mot ryggen och kramade länge länge utan att säga något. När han släppte vände jag mig om och såg in i hans ögon. Det var ett sånt där ögonblick när inga ord behövs, när inget behöver tillföras. Jag kände hans kärlek och han kände med största sannolikhet min. Sen var ögonblicket över för hans del och han hoppade upp på sin trehjuling och for iväg. Kvar fanns jag, nu på knä för att inte trilla, knäsvag av kärlek.