Min mamma är ju här och leket står som spön i backen. I dag skolkade vi från dagis igen och åkte till Andy's lekland i Sickla. Tanken var utomhusbus men vädret sa annat. Jag kan inte beskriva hur kul Ture hade. Han var överallt, högt och lågt, i bollhav och klätterställningar, på studsmattor och nerför rutschkanor. Efteråt åt och promenerade vi på Söder och sen fikade vi hos tant Dottie. Älskade Dottie, mormors syster, hon blir så underbart glad när man hälsar på. Hon påminner mig så mycket om lilla Brita och det är skönt och jobbigt på samma gång. Hur som helst så var Ture härlig när vi var där, tills han efter en timme tröttnade på oss tanters tjatter och gick och satte sig i sin vagn i hallen. Vi åkte hem och här har det nästan varit lika busigt. Många skratt också. Han säger så mycket nytt och jag förstår inte var han snappar upp allt. När han efter brottningsmatchen med tandborsten var ledsen och stod sloken och trött i badrummet, frågade vi honom varför han grät. –Jobbigt, snyftade han fram då. Mamma och jag såg på varandra och började skratta. Stackars barn, han hade precis förstått och formulerat ordet "jobbigt" och vi kunde inte låta bli att skratta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar