Dagens förlåt!

Jag har försummat er läsare ett par dagar nu. Förlåt. Jag lovar bot och bättring om bara ett par dagar. Anledning till det glesa bloggandet är enkelt. Jag har lånat ut min dator till J som håller på med nån inspelning till John Nemeths (?) nya platta OCH jag har mina syskonbarn, the Ant och Manda på besök. Därför!

Dagens dag

Jag avskyr verkligen bloggar där man redovisar för allt som händer i ens liv. Timme för timme, dag ut och dag in. Som Rosing ungefär. Men, jag tänker i dag göra ett undantag, och beskriva min dag i ord och bilder. Häng med!


07.00 God morgon världen! Vaknar innan klockan ringer. Läser nyheter på nätet.


08.00 Skriver blogginlägg, fortfarande i sängen.


08.30 Gå lunka löp. Dags för en löptur längs vattnet. The Perishers i lurarna.


09.40 Dusch (ingen bild, doh) och sen dags för frukke.


10.00 Dags för tvättstugan. Söta syskonbarn kommer på besök nästa vecka, då vill man inte tvätta.


11.45 Oj, nu är det dags för Emmerdale. Det bästa jag vet. Jag ÄLSKAR England.


13.30 Lunchen består av matvete och en himla massa grönsaker, kikärtor och fetaost.


14.00 Ingen återvändo, dags att plugga lite.


18.00 Jag åkte till St: Görans sjukhus för en föreläsning om bipolär sjukdom. Uppladdning inför C-projektet.


20.30 Steffo och jag gick till Spybar där det var inspelning av Studio Virtanen. KultKullenberg var med i programmet. Vilken stolla.



23.00 Hemma och skriver den här bloggen.

01.00 (ca) God natt

Dagens iPod

Min iPod är dagens dagens. Jag har bara en ganska fjuttig Pod, jag måste hela tiden ta bort grejer för att få plats med ny musik. Kanske köper jag en feting, men bara om jag kommer på vad jag ska göra med den gamla. Hur som helst, så här ser innehållet ut för dagen:

Al Green -senaste plattan "Lay i down". snart ska jag se honom live.
Bill Withers - soft när man känner sig lite mysig eller kär
Bright Eyes - har jag inte spelat än, ska göra det nu
Coldplay - senaste plattan. ska ta reda på what the fuss is all about
David Bowie - samlingsplatta
David Gray - gammal platta som gör mig glad
Detektivbyrån - eftersom plinkplonkmusik är bra för själen
Dr John - för att alla behöver lite gumbo ibland
Bob Dylan - senaste singeln "Mississippi"
Elin Ruth Sigvardsson - underbar Mönsteråsare
Garden State - bra soundtrack
Gil Scott Heron - nytt för dagen. så bra
Gnarls Barkley - "who's gonna save my soul now" är otroligt bra.
Henry Mancini - för att "rosa pantern" gör mig glad
Hothouse flowers - såååå mycket minnen
Irma Thomas - coolare än Rufus
Jackson Browne - softast tänkbara
Kanye West - glest mellan bra låtar, men homecoming är skön
Mark Ronson - får mig att vilja dansa
Regina Spektor - för de sköna texternas skull
Rigmor Gustafsson - min svenska kvinnliga favoritjazzröst
Rod Stewart - min barndomsfavorit, några låtar från 70-talet
Ryan Adams - bäst alla kategorier, alla dagar, alltid. nio plattor
Sefors blandning - bland annat alabama 3, kul kul
Sharon Jones & Dap Kings - det blir inte mycket bättre
Silverline Pickups - jorå, de är riktigt bra
Solomon Burke - "Don't Give Up On Me" Fortfarande kung
Soulblandning - en jävla massa bra låtar från Jakob
Steely Dan - ingen favorit men skönt ibland
Sven Zetterberg - en gammal hjälte
The Band - sköna gamla snubbar
The Cardinals - senaste plattan, ett underverk. tack Danne
The Emersons - Sveriges bästa band, Pillijano på sång bla.
The Let Go - inte kommit till än
The Magic Numbers - perfekt på morgonpromenaden
The Perishers - påminner mig och den roliga USA-resan
The Solutions - bra svenskt drag, bästa soulrösten efter Valle
Tom Jobim - om du vill svaja i hissen, svaj svaj
Van Morrison - bra live, ok på skiva
Waterboys - Mike Scott har en av de bästa rösterna ever
Woody Guthrie - gammal är äldst

Nu är det dags för morgonturen i löpspåret. Jag tror att det först blir Bright Eyes, och om jag är ute länge, Solomon Burke.

Dagens tavla

Dagens tavla är en tavla som hänger över min soffa nuförtiden. Jag letade länge efter den perfekta tavlan att hänga över min soffa, men den fanns ej att finna. Jag var mycket bestämd just när det kom till färgen. Den skulle ha samma färgskala som mina gardiner. Punkt. Det visade sig var omöjligt. Så jag målade en egen. Tavlan heter ugglor i mossen.
Så här ser den ut:

Dagens Pillivision!

För 12 år sen eller så sa jag till min dåvarande pojkvän Jonte att jag ville ha en hemsida. Vi hade precis fått smak på internet och jag ville så klart ha en egen sida. Det var inte så många som hade på den tiden, och Jonte visste ingenting om att skriva kod, än mindre vad flash, php och asp (ugh?) osv var. Men han antog utmaningen och körde igång. Vi lånade böcker på biblioteket och fixade och grejade och pulade och sen, hux flux, så hade jag min första hemsida. Senare visade sig att vi väckt en sovande björn... i dag livnär han sig på att göra asballa sidor åt en massa stora och små företag. Redan den första sidan var fin, men den uppdaterades med åren och mot slutet var den fenomenal. Jag hade egen domän, pillivision.com, och mot slutet hade jag flera hundra besökare i veckan. Det som lockade då var min dagbok. I den hände det massor med kul grejer och jag räddes inget ämne, inget alls. Man skulle kunna säga att jag var en slags bloggpionjär.

Så här kunde ett typisk "blogginlägg" se ut för cirka tio år sedan. Obs! identiskt.

"I helgen har det varit festival i Oskarshamn. Madde och jag åkte dit för att kolla på Eksobar och Thomas Rusiak. Jag är frälst, båda grejerna var underbara. Mycket bra spelningar.
Efter det att Eskobar spelat var det ett par timmar tills Rusiak skulle på, så vi gick ner till Bäckgatan för att dricka ett par öl och spela lite Black Jack. Madde är Black Jackspecialist. Jag betalar, hon spelar och vinner och sen köper vi snygga drinkar för pengarna. Helt plötsligt dyker killarna i Escobar upp. De var trevliga, vi hade kul. Jag gjorde bara bort mig en gång. Detta när jag, helt utan bevis, anklagade sångaren Daniel Bellqvist för att ha ätit upp min kompis Madde. Men sen dök Madde upp igen (toabesök) och jag var tvungen att be om ursäkt.

På natten tog vi en taxi hem till pappa. Jag har inte sovit under hans tak på 14 år eller så, så det kändes lite konstigt att trilla in där mitt i natten... Men det behövde Madde och jag inte oroa oss för, de var glada att ha oss där. Maggan hade gjort mackor och ställt i kylen och vi började skratta hysteriskt när vi hittade en smörgåslåda och ett juicepaket med lappar på som det stod mitt namn (Lillen) på. Vi försökte vara tysta för att inte väcka dom, men det var omöjligt för vi skrattade så. Pappa vaknade så klart och det hela slutade med att han satt i vårt rum och åt upp våra mackor. Sen försökte vi sova med vi fick fnitterattacker när vi tänkte på pappa som satt i kallingar och åt upp mackorna som Maggan gjort till oss... för att inte tala om dillringarna han bjöd på från en mattallrik. Vi sov inget alls den natten. Men vi skrattade mycket."

Och så här såg jag ut just då:

Dagens dagens!

Dagens Pillis heter i dag dagens dagens eftersom det i dag är dagen före den dag som i går var i övermorgon.

Dagens dosa!

På begäran är dagens Pillis en dagens dosa! Och det är sannerligen på tiden. Dosan är av det underbara, lyxiga fashionabla märket Red or Dead. Stövlarna, eller bootsen if you like, är köpta i London i somras. De var så klart alldeles för dyra, men efter att ha legat magsjuk på hotellrummet ett dygn var jag givetvis värd dem. Grönt är min absoluta favoritfärg, de här är därför numer mina absoluta favoritdosor. Så pass att jag förra fredagen tog en taxi hem från Pet Sound bar eftersom det regnade och jag inte ville förstöra dem.

Dagens status

Alltså, detta inlägg är en snabb redovisning av mitt år so far. Listan är min statuslista från facebook... jag har rensat lite, men inte mycket. Det översta är det färskaste och det längst ner på listan är således från årets början.

Pernilla gör som Dylan, lyssnar på Alicia Keys.
Pernilla Et tu, Brute?
Pernilla brain farted, again.
Pernilla anar morer vid kusten.
Pernilla makes grown men cry.
Pernilla försöker lösa mordet på Anna Politkovskaj.
Pernilla tycker om när Horace Engdahl ryter ifrån.
Pernilla is playing titty bingo.
Pernilla sörjer världens vackraste man som gick ur tiden i dag.
Pernilla ska på Sissela Kyles show och sen se Palookaville på Stampen.
Pernilla känner sig kreativ och väntar på att det ska gå över.
Pernilla is a mess, a clustery fuck if you like.
Pernilla klarar inte av Magnus Uggla, inte ens på skoj.
Pernilla undrar om det var Al Green som uppfann Ahlgrens bilar.
Pernilla är inte längre vän med Jesus på facebook. Av förklarliga skäl.
Pernilla är inte bakis. Som vanligt.
Pernilla har spenderat dagen i sexkvarteren i Gdansk.
Pernilla åker till Polen. So long fuckers, suckers and feckers.
Pernilla tänker på Mavis Staples spelning i Central Park i somras och drömmer tillbaka.
Pernilla planerar en resa till Irland med päronen. Och nästa vecka Gdansk. Utan päron.
Pernilla har sin vanliga "snart-är-boken-snart-slut-ångest.
Pernilla är liksom sjuk och lite trött och avis på gänget som hänger på Glenn Miller.
Pernilla tror att det händer att folk har oralsex bara för att det ska bli lite bättre stämning i rummet.
Pernilla dansade i hissen till Bob Sinclar's Love Generation.
Pernilla ska äntligen träffa Johan Fredrik Willhelm Wass. Efter 20 år?
Pernilla måste anmäla sig till STIM pronto.
Pernilla undrar var sovet är.
Pernilla tror att köttet hade varit oätligt om hennes röst suttit på en ko.
Pernilla tycker att OS är en enorm bluff och kräver pengarna tillbaka.
Pernilla tar av sig strumporna och lär sig räkna till tjugo.
Pernilla är stolt över sina simmaraxlar. Det ligger i tiden så att säga.
Pernilla har köpt gröna Red or dead-stövlar som kommer att bli jättesnygga i hennes nya hall.
Pernilla åker till London. So long fuckers AND suckers.
Pernilla anar morer vid kusten. Välkomna, stig in, min man är på sjön!
Pernilla har njutit järnet på Stallarholmen med Anna.
Pernilla ska på Akkurat och se Baskery.
Pernilla har träffat Rally Peterson för första gången och känner sig yr.
Pernilla har ont i käken, som hade hon precis deltagit i ett kuksugarmaraton.
Pernilla dansar till Jackson Browne.
Pernilla gick upp ett par kilo i USA men det är bara bra för tuttarna börjar kännas som på den gamla goda tiden.
Pernilla Är i New Jersey.
Pernilla åker tillbaka till New York i morgon.
Pernilla är otippat i Atlantic City. Coolt ställe.
Pernilla lämnar Philadelphia för att bada i Atlanten.
Pernilla är på väg tillbaka till amerikanska östkusten.
Pernilla spenderar dagen i Nashville innan hon drar vidare till indianreservaten i Smoky Mountains.
Pernilla sitter på ett alldeles för dyrt, men mycket coolt hotell i Nashville. Nu börjar firandet.
Pernilla lämnar Memphis i morgon och drar mot Nashville. Stax records var över förväntan. Åk dit ya'll!
Pernilla är i Memphis och skrattar åt att hon inte fick köpa öl på macken för att hon saknade leg. Amerikaner, vilka skämtare.
Pernilla sitter på LaGuardia i New York. På väg till New Orleans.
Pernilla åker till USA i morgon. So long suckers.
Pernilla går på sommarlov och åker till Småland.
Pernilla sörjer Bo Diddley.
Pernilla jobbar på med boken. Vilket flöde.
Pernilla saknar Stina.
Pernilla sörjer Sydney Pollack.
Pernilla tycker att Morrissey är sååå överskattad.
Pernilla är helst såld på Alabama 3.
Pernilla känner sig en smula dokumentär.
Pernilla skulle ha gått på Baskerys realeasefest men ska träffa Anna istället.
Pernilla är.
Pernilla tänker.
Pernilla är förvirrad.
Pernilla har ätit upp sig ett par kilo i Skottland. Bra bra.
Pernilla tittar på Daily Show med Jon Stewart. Ett geni i aktion.
Pernilla tittar på Emmerdales.
Pernilla har erövrat affärerna och pubarna i Glasgow och Edinburgh.
Pernilla åker till Skottland. So long feckers.
Pernilla skiter i allt och drar till Skottland i morgon. Guuuud vad oansvarigt.
Pernilla tycker att alla i Danmark spelar dixie.
Pernilla can't catch a break.
Pernilla är förvirrad.
Pernilla lider.
Pernilla dör en smula.
Pernilla är i ett hål.
Pernilla skålar för Martin Luther King. 40 år i dag.
Pernilla är chockad.
Pernilla fick en STOR check med posten. NY NY NY here I come.
Pernilla är lite burlesk.
Pernilla känner sig en smula pekoral.
Pernilla har sett Once med Anna. Ojojoj vad bra.
Pernilla är i alla fall inte bakis.
Pernilla säger Sláinte redan nu. Sláinte feckers.
Pernilla vågar vägra melodifestivalen.
Pernilla väntar på St Patrick's day.
Pernilla har tappat rösten. Var kan den vara?
Pernilla väntar på Jakob, som spelar på Debaser i kväll.
Pernilla ska leka med Samuel redan i kväll.
Här stod det något som Jakob censurerade =)
Pernilla tycker att bandy är vackert.
Pernilla ska på bandy på Zinken med the Ant och Linn.
Pernilla är lite tokig i Chiwetel Ejiofor, han är nästan coolare än Sean Penn. Nästan.
Pernilla ska på Alla barnhjärtans konsert med the gals.
Pernilla åt upp Jakobs allahjärtansdags-godis när han var och repade. Innan han ens fått det.
Pernilla saknar lilldatorn som har fått följa med husse till jobbet.
Pernilla är envis och går till skolan. Fichtelius vill man ju inte missa.
Pernilla ska äntligen få se Patriks lägenhet... EFTER 5 ÅR!!!
Pernilla lyssnar på Flight of the Conchords och skrattar.
Pernilla dansar och Jakob dirigerar funky funk.
Pernilla suger.
Pernilla har gått och blivit förkyld men det är inget som hindrar henne från att göra intervjuer ute på Hornsgatan i flera timmar. Huga.
Pernilla funderar på vad Sean Penn gör i dag.
Pernilla tittar på Eastenders och äter gårdagens fantastiska paj.
Pernilla ska till moster Dottie med en blomma och en kram.
Pernilla och Jakob ska ha en BMI-tävling. Den som har lägst ska äta godis tills siffrorna är jämna.
Pernilla tyckte att det svängde så in i helvete på Akkurat i kväll.
Pernilla är lite tokig i Helene Hanff.
Pernilla is gobsmacked and a bit flabbergasted..
Pernilla lyssnar på Nina Simone och vägrar gå på Berns.
Pernilla ska på grammisgala.
Pernilla har 565 olästa mail i inboxen, vilken dynga.
Pernilla vann "The Francie Brady Not a Bad Bastard Anymore Award".
Pernilla sucked the milk out of a thousand cows.
Pernilla tror inte på såpbubblor från snoppen men är inte den som är den.
Pernilla skrattar åt Jakob som menar att det inte vore konstigare med porrskådisar som opererar in en grej i snoppen som gör att de kan blåsa såpbubblor med den, än att tjejer har silikon frivilligt.

Jag vet inte om man kan dra några slutsatser av detta. Så här på ett ungefär ser mitt liv ut. Upp och ner, en massa skoj och lite tunga passager som man på något sätt kämpar sig igenom. Ungefär som era liv?

Dagens doft

Dagens doft, eller i alla fall gårdagens doft, är doften av kanelbullar. På jobbet svämmade det över av bullar och jag luktade kanelbulle när jag senare på natten låg och försökte sova - trots att jag duschat och tvättat håret. Kanelbullens dag gick annars ganska obemärkt förbi. Men mamma fyllde år och jag önskar att jag varit med och firat henne. Och Birgitta fyllde år och jag önskar att jag hade varit med där också. Och så fyllde Ballyorgan-Fred år och henne hade jag också gärna firat. Men man kan inte vara överallt, det är bara inse att antalet dagar per vecka inte stämmer överens med antalet önskade dito.

Men tillbaka till doften. Dofter har ofta varit mycket centrala i mitt liv. Jag blir fortfarande varm i hjärtat när jag tänker på hur det luktade när jag som barn vaknade mellan mina storebröder på de tjocka dunfiltarna på golvet i Kalle och Britas sommarstuga i Timmernabben. Då luktade det kokkaffe och blandade bröder. Den bilden kan jag fortfarande framkalla varje gång jag hälsar på hos Brita och kaffet kokar på spisen. När vi en gång köpte henne en bryggare var jag egentligen inte ledsen när hon sen vägrade använda den.

Andra lukter som får mig att le just nu:
*Min första pojkvän hette Mojje. Han luktade Karl Lagerfeld och moppe. Det var en vacker kombination.
*Braxens nos luktade så klart hundnos, men av någon anledning även bubbelgum. Rallys nos luktar också lika gott visar det sig.
*Min mamma rökte när jag var liten. Jag delade aldrig glas med henne och jag tyckte inte om när hon pussade på mig när jag växte upp. Nu, efter det att hon slutat röka, luktar hon godisgott och får pussa så mycket hon vill.
*Min egen doft när jag var singel och hängde på The Loft. En sexig, ganska provokativ doft.
*Familjen Giotas hus. Kanske var det för att Johans pappa kom från Grekland. Men troligtvis berodde det på att de åt jordgubbsmarmelad på rostade mackor. Det gjorde vi inte inne i huset snett mittemot.

Här kommer en bild på Rally Peterson

Dagens trams

Jag följer ett flertal bloggar dagligen. Det har blivit lika viktigt som att ständigt kolla DN, Svd, Aftonbladet, Barometern, Expressen, GP, CNN och BBC News online. Det finns så klart bra och dåliga bloggar. De som ligger i gränslandet mittemellan låter jag bli att läsa. De är oftast bara trista. De som är bra, Marcus Birro, Snaskefar, bookofmiri för att nämna några, läser jag för att se vad som händer i just dessa människors liv. De har blivit mina vänner på sätt och vis. De känner inte mig, men jag känner dem. De är alla intressanta, intelligenta skribenter som regelbundet bubblar över med observationer och reflektioner.

Av någon anledning har jag fastnat för några bloggar som inte är bra. Eller som rent av är dåliga. Linda Rosings blogg är den som är sämst. Rosing bubblar inte över med observationer. Reflekterar gör hon heller aldrig. Istället skriver hon rakt upp och ner om sin dag. Dag ut och dag in, vecka efter vecka fylls med meningslöst prat om hårförlängningar, ögonbrynstatueringar, nyinköpta figursydda kavajer och möten med diverse kändisar. Hon skriver även om sina barn. Om samma ämnen så klart. Dotterns hårförlängning och nyinköpta kläder osv.

Nu är inte meningen att dissa Linda. Jag gillar henne, hon är lite cool, lite oförstörd i allt det trasiga. Och hennes blogg har sååååå jävla många läsare, hon tjänar en massa pengar på den. Det är alltså fler än jag som hittat dit. Frågan är om de är där av samma anledning som jag. Eller om de är en massa fjortonåriga tjejer som faktiskt ser upp till henne.

Och just det, jag ser nu att jag tog i när jag skrev att hon inte observerar och reflekterar. I det absolut färskaste inlägget skriver hon faktiskt: "Min tvättkorg var så full att den såg ut som ett berg".

Och så är hon väldigt vacker så klart.

Dagens R.I.P

När gamla människor dör är det inte lika sorgligt som när unga lämnar jordelivet. Det är ju självklart. De har liksom gjort sitt, de är färdiga här på jorden och lämnar plats för nya förmågor. När min egen morfar gick bort för ett par år sedan rämnade verkligheten en kort stund och jag kände mig ihålig och overklig. Efter ett tag förstod jag dock att det var mormor som upptog mina tankar... det var henne jag kände sorg för. Hon hade ju förlorat sin livskamrat, sin bästa vän, sin älskade, sin sambo och sin trygghet. Visst, de hade inte alltid haft det så bra, morfar Kalle var ju minst sagt lite egen. Men tillsammans stannade de dock livet ut, de höll ihop tills det var dags för Kalle att gå vidare. Sista tiden var han sjuk och förvirrad, Brita var tvungen att se på medan Kalle sakta gled ifrån henne. Efteråt var allt en dimma. Mormor var ledsen och svag. Vi kom på att hon övermedicinerade, hon blev en liten gammal nerdrogad gumma. Medicinerna låstes så klart in och kontrolleras av kunnig hemtjänstpersonal. Tillbaka var min lilla Brita. Ganska pigg, som vanligt mycket rolig och lika slängd i käften.

Paul Newman dog i går. Det är sorgligt, jag fällde en tår. Han var tidernas vackraste man. På fler än ett sätt.

Dagens karriärsdrag

Alltså, att jag inte kan stava till ordet karriär utan att skriva kärriär gång efter gång är ett talande tecken. Det är, ett för mig, ganska ointressant fenomen. Klart att jag vill göra karriär, men det har i hela mitt liv varit sekundärt. Det viktigaste har hela tiden varit att ha ett roligt jobb som jag trivs med och lite bra kollegor. Det ena roliga jobbet efter det andra har trillat över mig och landat i mitt knä. Hux flux så har jag jobbat med att arrangera musikfestivaler, med möbelsömnad, som fritidsledare eller projektledare för ungdomar med "problem". Jobben har varit av olika karaktär, men oftast mycket givande och skoj liksom. Detta är den största orsaken till att det tog mig så lång tid att bestämma mig för att plugga journalistik.

Och så är det då dags att söka praktikplats. Jag tänker så här: Man kan vara strategisk, alltså välja en plats där det finns, åtminstone en minimal, chans att man kan få jobb på efteråt. Eller så kan man välja en plats där man lär sig en massa, utvecklas och stimuleras och gör något man brinner för.

Alternativ 1
Fonus söker praktikant till sin tidning Dökoll. Där åker man land och rike runt och pratar med sörjande och ibland med personal på Fonusfilialer i Skövde och Morgongåva. Man får också redigera knep och knåpsidan som bland annat innehåller ett "himla kul" korsord och insändarbilder. Tidningen kommer ut sex gånger om året. Tempot är som ett sorgarbete, det får ta tid. Stor chans för fast anställning efter praktikslut.

Alternativ 2
Radioprogrammet Syltan och Sånt. Här är det sändning varje dag. Sveriges Radios lilla kutterprogram har vunnit Prix Italia och Emmys och grammis och Nobelpris (njäa). På redaktionen arbetar Sonja. Hon är programledare och producent. Hon är även redigerare, ljudtekniker och intervjuare. Hon lägger upp programmet på webben och redigerar bilderna till samma web. Hon jobbar 16 timmar om dagen eftersom SR inte har råd att anställa någon mer. Liten chans att få fortsatt jobb efter praktik.

Vad skulle du ha valt?


(OBS! Alternativen är fiktiva)

Dagens band

Dagens band är så klart Coldplay. Jag säger så klart eftersom de är "all over the place" nu för tiden. Alla tidningar har recensioner av Globenspelningen, de flesta värda namnet här även livebilder ifrån spektaklet. Jag säger spektaklet för det här liknar ingenting. DN:s Nils Hansson tar i så han spricker "senaste plattan är bandets bästa". Halleluja.

Jag älskade Coldplay en gång i tiden. Det var kanske 8 år sedan. Då hade de precis släppt sin första platta och den var underbar. Min nyinförskaffade minidiscspelare gick varm, jag sjöng med på bussen och i tunnelbanan, "D'you know for you i bleed myself dry". Sen gick min betuttning över. Jag vet inte varför, kanske är det hela den här Gwyneth Paltrow-grejen.
Hur som helst så var de i stan den här veckan. Folk i klassen kan inte sluta prata om bandet. Va fan, de har ju haft en töntstämpel på sig hur länge som helst.. Att lyssna på Coldplay är ju lika ocoolt som att ha Eccoskor på sig, det har man bara när ingen ser på liksom. Men jag ska erkänna att det händer att jag sätter på en platta med dom. Jag köpte till och med den senaste i somras när Jakob och jag bilade i USA. Jag lyssnade på den en gång, sen var jag less. Den var så trist att jag inte ens orkade göra en kopia till Anna.

Men jag ska leta fram den nu. Om den inte ligger kvar i den amerikanska hyrbilen vill säga. Jag måste ta reda på vad Nils Hansson dillar om.

Fast mest ser jag fram emot Al Greens spelning i höst. Han är inte Ecco. Han är manolo blahnik.

Dagens löpsedel

Dagens löpsedel är den om den svenska folkkära artist som sitter häktad för misshandel av sin unga fru. För det första, ordet folkkär. Njäe, jag vet inte det. Tore Skogman var folkkär, den här snubben är på sin höjd igenkänd av den stora allmänheten. Få skulle kunna nynna på en låt av honom om det så handlade om liv och död.
Hur som helst. Jag vet inte vad som hände den där natten, jag var inte där. Det var inte du heller. Ej heller var Unni Drougge det... men det hindrar inte henne från att hänga ut honom (upp och ner i kulorna) på sin blogg och tala om för oss vilken skitstövel han är. Risken är stor att han är skyldig, men snälla, kan vi inte vänta med att döma honom tills vi vet mer? Unni, jag älskar ju dig, kan du inte tagga ner lite? Dina tidigare erfarenheter av hemska män, (jag respekterar och förstår ditt hat), har fått dig att se alla lindande i ett rött skynke. Det är synd.

Kom, vi väntar och ser vad som händer.

Dagens "nämen"

En av mina favoritförfattare, Jennifer Belle, är född och uppvuxen i New York. Det känns lite konstigt att kalla henne en favorit eftersom hon bara har skrivit tre böcker so far, men hon är så pass skön att hon har kvalat in på listan. De tre böckerna handlar uteslutande om livet på Manhattan - om hur det är att vara en ung kvinna där, om att vara nyskild, att vara nykär, om att stalka en stor regissör osv. Boken Höga Förväntningar (helt fel översatt titel) handlar om en ung tjej som för att klara sig ekonomiskt efter en skilsmässa, börjar jobba som fastighetsmäklare. Hon flyttar ut ur sin mans underbara lägenhet (som hon älskat mer än hon älskat sin make) och bosätter sig i ett enklare, billigare (!) område och mår skit. Mitt emot hennes lägenhet finns en restaurang som hon hänger på regelbundet. Stället heter The Olive Tree Café och beskrivs i ganska kärleksfullt nedsättande ord. Man vill helt enkelt dit och käka, ta en öl och kanske våga sig ner i källaren där elaka komiker kör på öppen scen.

Nu är jag i New York för första gången. Jag går runt och upptäcker staden, ser på den med nyfikna öppna ögon. Det finns inget jag måste se, ingen lista över saker jag måste göra. Men så i fredags, vi gav oss i väg tidigt på morgonen, promenerade vi söder ut på Manhattan. Slutmålet var Battery Park. Vi gick genom vackra parker, käkade frukost i gathörn och passerade SOHO och Tribeca. Vi fotade Flatiron och spanade på hundar, vi shoppade Al Greenplattor och njöt i solen. Och så helt plötsligt så ligger det bara där. The Olive Tree Café. Jag trodde inte ens att det fanns på riktigt, jag trodde att jag kommit till himlen.

Men det är på riktigt. Det finns.

Dagens känsla!

Dagens känsla är förvirring. Jag är förvirrad och det är jag inte ensam om. Att han är förvirrad också gör mig ännu mer förvirrad. Jag undrar om jag verkligen förtjänar den här situationen eller om livet är så här orättvist mot den som älskar så mycket.

Dagens känsla!

Sorg. Så mycket sorg att jag inte ens orkar förmedla den.

Dagens Pillis!

Jag har massor att berätta. Men ingen energi. Jag väger 52 kilo, börjar se ut som en räka. Kanske orkar jag berätta snart. Jag tror inte på uträkningen på bilden, men jag tackar Sefors för omtanken.