Bredvid mig, vägg i vägg, har det bott en riktigt gammal man. När jag flyttade in såg jag honom ett par gånger i trappan, fipplandes med sina nycklar. Han var knappt förmögen att ta sig in i lägenheten. Jag har hälsat glatt och vid ett tillfälle pratat lite kort med honom om det vanliga, alltså väder och vind.
För några månader sedan började hemtjänsten springa in och ut ur lägenheten flera gånger om dagen och även på natten. Jag förstod att han var skröpplig, kanske till och med döende.
I dag är flyttgubbar här och rensar hans lägenhet. Om han är död eller på ett hem vet jag inte. Men jag gissar på det första.
Jag känner mig lite sorgsen. Tänk att jag aldrig fick en chans att lära känna honom.
Jag tror att han var fantastisk.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar