Jag följer som jag tidigare nämnt en hel del bloggar. I höstas snöade jag in mig på en blogg som skrevs av en tjej som jag verkligen kunde relatera till. Hon skrek efter reaktioner och kommentarer hela tiden och vi var ganska många som regelbundet kom med goda råd och synpunkter. Efter ett tag tyckte jag, och många med mig, att hon borde ta sig i kragen och gå vidare. Hon ältade ältade och ältade, och verkade på många sätt och vis missa de stora poängerna i livet. Eftersom hon många gånger verkligen bett mig kommentera saker hon berättat om, har jag valt att vara extremt rak och tydlig med vad jag tycker. Jag har givetvis inte på något sätt varit elak eller dum, utan bara ärlig och klarsynt.
Nu är hon ledsen på oss som kommenterat, tycker att vi inte förstår henne, att vi gör henne ledsen. Därför ska hon nu sluta blogga. (Typ, kanske, hon skulle fundera på det).
Jag känner mig lite förvirrad. Och sorgsen. Jag har aldrig haft för avsikt att såra henne... tvärtom så gillar jag henne och vill hjälpa henne. Jag hoppas att hon kan ta till sig min "ursäkt".
Det om detta.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Det var inte dina kommentarer som gjorde mig ledsen. Utan kommentarer från folk som inte läst bloggen, och helt plötsligt trodde dom visste bäst.
Jag är tacksam för det du skriver. Visst det gör ont att läsa det du skriver nu. Men jag känner att jag är påväg upp. Och då är det konstigt att läsa hur andra uppfattar/uppfattade mig när jag mådde som sämt.
Skicka en kommentar