Mitt där jag stod, bland ett virrvarr av kunder, fick jag syn på Ture i sin vagn bara en meter ifrån mig. Han tittade på mig och min första tanke var: jaha, där sitter Ture. Det var ju så klart ganska dråpligt, helst eftersom jag inte kunde se hans pappa. Det hela fick snabbt en förklaring, dom båda skojade lite med mig. Att Ture kom och hälsade på mig på jobbet gjorde att dagen bara svischade förbi. Söndagarna kommer nog annars att bli ganska tunga tror jag, rent längtansmässigt alltså.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar