I dag tog Ture Tott och jag en promenad till Skärholmen. Solen sken och mamma ringde med glada nyheter. Över oss cirkulerade en polishelikopter och på telefonen kunde jag läsa att ett värdetransportrån ägt rum precis innan vi nådde centrum. Så är det här ibland. I går klockan 23 hörde vi en polisbil som kom dundrande i en extremt hög fart, pang så kom en smäll och oj så hade bilen kraschat in i en stolpe precis utanför vårt hus. Otroligt nog gick det bra för polismannen, vi såg honom lämna bilen och springa efter någon eller några som lämnat en annan bil som stod nära den kraschade bilen. På tio sekunder, det är sant, kom ett trettiotal kids springande från centrum för att se på eländet. Vi tittade också på, chockade när vi tänkte på att någon gott och väl kunde ha promenerat på den trottoar som polisbilen nu stod uppkörd på. Jag vet inte vad lagen säger, men att köra en bil i långt över hundra kilometer i timmen kan väl inte vara okej på en trettioväg, ens för en polis menar jag. Nu är vi sällan ute och går med vagnen mitt i natten... men tanken svindlar.
Hur som helst. Ture och jag hade en trevlig eftermiddag i Skärholmen. Vi handlade en liten påskpresent till Ella och lite annat smått och gott. Vi tittade också på en cykelsits som var alldeles för dyr på Cykelringen, den kändes inte ens speciellt bra. Jag tror att det är Hamax som gäller. Istället gick vi in på Myrorna för att se om det fanns någon begagnad, men det var så trångt att vi fick backa ut. Nåja.
Ture, han är en sann hjälte. Glad och nöjd och flörtig med alla han får syn på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar