Dagens ajajaj

Jag har ju haft ont i ryggen igen ett par veckor nu. Annars var det ju ett ganska bra tag som värsta värken var under kontroll. Eller i alla fall låg runt tre fyra på VAS-skalan. I dag hände något, något låste sig. Sista timmarna på jobbet gjorde det så ont att jag knappt kunde sätta den ena foten framför den andra. När jag fick jobbet sa jag att ryggen var mycket bättre, vilket den var, men nu händer det här. Jag fick helt enkelt låtsas som ingenting och kämpa på utan att säga något. När jag kom ut, med hjälp av hissen ner för jag kunde inte gå i trapporna, så grät jag och gick med små myrsteg. Tanken fanns på att ringa Jakob men cykeln hade varit svår att få in i bilen så jag bestämde mig för att försöka ta mig hem själv. Det tog fem minuter att få över benet över stången på cykeln. Varje tramptag gjorde så galet ont. I backarna var jag nära att ge upp men jag hade aldrig kunnat stanna för att sätta ner fötterna i marken. I stället ringde jag Jakob och bad honom stå redo för att ta emot mig... men sen, helt plötsligt släppte det lite. Det var som en kramp som lugnade ner sig. Jag ringde igen och sa att jag klarade mig själv. Nu känns det mycket bättre men jag hann fundera över möjligheten att ha trevligt i London från och med söndag och framför allt hur jag skulle kunna ta hand om Ture eftersom Jakob spelar. Jag ska ta med mig starkast möjliga tabletter till resan och så ska jag vila en hel del i morgon. Sen är jag redo för semester.