Förr i tiden kunde man ta med sig sin dator och sätta sig på ett bibliotek någonstans i stan och plugga. Då fanns det liksom inte så mycket annat att ta sig för annat än att skriva skriva skriva. Ingen disk, inget internet och chat med vänner och ingen tv. Men döm om min förvåning, nu har det trådlösa helvetet, djävulens gift, nässlat sig in i de litterära finsalongerna (och även de mindre fina). Här kommer man till kulturhusets läsesalong och inbillar sig att man ska ha en heldag med produktivt skrivande liggande framför sig som en ocean. Men icke. Jag sa icke.
Så här ser helvetet ut.
Ps. Det finns mat också.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Ja, det är förjävligt synd att du både kan äta och skriva här fast du inte är hemma..
(men om du inte kunde det så skulle vi ju inte ha fått veta..)
I regress..
Skicka en kommentar