Jag vet att det ser konstigt ut. Du förväntade dig så klart en bild på minst en av mina nya fantastiska dosor som jag köpte i Dublin förra veckan. Men det är det som är så konstigt... jag köpte inte ett enda par skor, inte en endaste liten dosa. Håller jag på att förlora greppet undrar du kanske, håller jag på att tappa stinget rent av. Jag vet faktiskt inte, jag har ingen aning om vad som hände.
Vad mer?
Jag försöker komma igång med skrivandet, c-projektet måste ta form inom kort.
Men jag gör allt annat.
Jag påminner mig själv att sätta klockan tidigt i morgon bitti. Jag måste boka biljetter till I väntan på Godot.
Jag lyssnar på Ben Harper, det är trevligt.
Och som vanligt när Ben Harper kommer på tal tänker jag automatiskt på Harper Lee och blir sugen på att läsa To Kill a Mockingbird igen. Mysigt värre.
Och när jag tänker på Harper Lee så börjar jag även att tänka på filmen Capote.
Och när jag har tänkt på filmen ett tag så börjar jag tänka på Truman Capote och då är jag återigen inne på journalistik så nu är det då dags att köra igång med skrivandet. Åter till projektet.
2 kommentarer:
Tihi =)
En oköpt dosa är också en dosa.
Skicka en kommentar