Dagens minne

I våras var Anna, Erica och jag i Skottland. Vi hann med båda Glasgow och Edinburgh, vilket är en bra kombinationsresa. Vi shoppade, käkade god mat och besökte pubar, ungefär som vi brukar när vi reser tillsammans. I Edinburgh höll vi oss i kvarteren runt Royal mile på kvällarna när vi gick ut. Men det var ovanligt dött, kanske pga veckodag, kanske pga säsongen. Vi hade i vilket fall som helst trevligt, fastän att vi tog det ganska lugnt. En av kvällarna hände nåt märkligt... vi råkade av misstag ta oss vidare in i en annan dimension. Jag vet att det låter flummigt, men det är sant.

På väg hem den kvällen hörde vi livemusik spelas från en pub på en slingrig gata nere i en backe. Vi blev så klart nyfikna och gick dit för att se om det var något att ha. Trubaduren där inne lät faktiskt ganska bra, så vi beslöt oss för att gå in. Och det var då det hände, det var då vi förflyttade oss, från vår vanliga värld, till världens fulaste.
Det är sant. Tro vad du vill, men det var den konstigaste samling människor vi någonsin sett. Tänk er flodfolket i filmen Den långa färden, tänk er banjospelande människor med krokiga tänder, förvridna ansikten, utstående öron, skelande ögon, skratt som hade gjort köttet oätligt om de varit kor. Tänk er skit under naglar, magtröjor med utstickande magar under, tänk er danser som fick oss tre att rodna, tänk er rinnande näsor och tänk ringaren i Notre dame.
Och tänk att Anna, Erica och jag var vackrast i världen den kvällen.




Trubaduren retade mig och gav mig ett smeknamn. Men det är ett helt annat blogginlägg.