Nu är vi hemma i Sverige igen. Det känns helt ok, även om jag gärna hade stannat på Kreta ett tag till. Vet ni, vi är så himla nöjda med vår semester. Det var en av mina resehöjdpunkter måste jag säga, om än totalt olik alla andra resor på den topplistan. Att resa med en tvååring var inte alls så svårt eller jobbigt som jag hade fasat för innan. Själva flygresorna gick fantastiskt bra, Ture skötte sig finfint både på dit- och på hemresan. I natt sov han mest och när han väl vaknade så tittade han ut och såg hur planet sakta landade. Nu tror jag han förstår det där med resor och flygande ganska bra.
Det femstjärniga hotellet vi valde var perfekt, vi saknade inget. Stället hade fyra pooler, varav den ena, barnpoolen, var placerad smart i ett hörn i anslutning till en lekplats. Att välja halvpension var vårt smartaste drag. När man har en liten kille med sig är man inte så där jättesugen på att sent strosa runt på kvällarna och välja bland det stora matutbudet som finns. Ett plus var ju så klart att buffén var den bästa jag varit med om. Allt fanns, allt allt allt, och det var hög kvalité.
Dagarna började med stor frukost, sen hängde vi vid den fantastiska barnpoolen i ett par timmar innan vi lunchade i poolbaren. Efter det ville Ture som vanligt sova så vi chillade på rummet och gömde oss från solen ett par timmar och sen var det dags för poolen igen. Den tredje dagen förstod Ture att det runda huset vid barnpoolen var ett barnpalats. Där inne jobbade den trevliga hollänska tjejen Andry med att underhålla barnen med lek och pyssel. Jag trodde att man var tvungen att vara över fyra år för att vara välkommen men så var det inte. Så fort Ture vågade sticka in näsan så var han fast. Det var som att han ibland behövde ett break från solen och stojjet i poolen, som om han behövde plocka med lite leksaker och måla och så. Vi kunde helt enkelt lämna honom där inne och själva sitta ute och läsa och lyssna på musik. En dag fick han även en ansiktsmålning. Andry skrattade åt mig när jag inte trodde att Ture skulle sitta still tillräckligt länge för att bli målad, han satt ju som ett litet ljus medan hon förvandlade honom till en liten tiger - eller katt som Ture sa när han fick se sig i spegeln. Hon gjorde en lite enklare variant, vilket var smart eftersom han tio minuter senare hoppade omkring i poolen igen.
På tal om poolen. Jag tror att Ture hade lärt sig simma om vi stannat en vecka till. Han är totalt orädd och kastar sig från kanten nu. Sista dagarna såg vi hur han försökte sig på att ligga på bröstet i vattnet, liksom vända sig om med en paddlande hand. Han är cool.
På kvällarna åt vi den underbara buffén, Ture bad alltid om majs, pasta och pizza, i den ordningen. Om vi hade kraft kvar och klockan inte var för mycket gick vi ut på små promenader på "stan". Vi har ju varit där tidigare så det fanns inget behov av att utforska Platanias. Framåt halv tio brukade Ture sloka och han bad om Malle och napp, tittade på sin nya favoritfilm "The Muppets take Manhattan", och sen sov han.
Det känns som om vår pojke har utvecklats extremt mycket den här veckan. Han pratar som aldrig förr och det går att resonera ganska bra med honom. Han förstår på ett helt nytt sätt och man kan fråga honom saker och få svar. Han talar om vad han vill, säger ja och nej. Förut betydde nej både ja och nej och det var ju så klart förvirrande, men nu har han som sagt bättre koll. Han kallar förresten mig för mamma Pi. Det är så gulligt så jag nästan storknar. Hej mamma Pi säger han till mig, gullungen.
En bra grej är att vi nu har fått bekräftat att han fått Jakobs hudtyp och inte min. Det är en lättnad. Jag har alltid haft problem med solen, och förr i tiden, när man inte visste bättre, så brände jag mig ofta i solen. Jag ville så gärna bli brun som alla andra men det gick ju inte, jag brände mig istället så att jag fick vätskefyllda blåsor på rygg och bröst. Det tog lång tid innan jag kunde acceptera att jag ärvt min pappas rödblonda pigment. Vi har så klart haft täckande uv-kläder på Ture och också hög solkräm, men den färg han har fått är ljuvlig. Händerna är som små (nåja) pepparkakor och kinderna fint brunrosiga. Lyllos honom.
Lite fler bilder: